I helgen har vi haft finbesök. Syster och hennes sambo. Det är alltid mysigt att träffas. Ibland är det mer behövligt än andra gånger. Äldsta sonen kom också en sväng, vilket ökar mysigheten.
Roligast var nog presenten till maken. Han fick någon att prata med när jag är i trädgården. Den kanske ska sättas vid blåbären. Där är han mest, nu för att se hur långt de kommit och sedan för att äta.
Jag fick jättefina blommor till bordet. Inte lika roligt men precis lika hjärtligt.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.