I år blir det nog inte så mycket blåbär. Maken vet det först nu. Jag lider med honom. För han älskar sina blåbär och att stå och äta direkt från busken. Det kommer heller inte bli något till frukostfilen till vintern. För de som finns kommer han mumsa i sig lätt.
Det är jag som vattnat för dåligt. Men så blir det när måste prioritera vad som ska orkas med. Blåbärsbusken som är planterad på friland har stora fina bär som är på gång. Den som är i krukan har små, redan blå, bär. Vilket bara kan förklaras av vattenbrist. Life goes on, som maken brukar säga. Undrar om han säger det även denna gången?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.