Jag vet inte vad jag ska skriva men så här tänker jag.
Samma dag jag föddes så var jag en del av mammas andetag. Jag är en del av mamma. Varje andetag, alltid så är jag en del av mamma. Mina barn är en del av mormor. Mormor kommer leva vidare. Genom våra andetag. Mormor har inga barnbarnsbarn men jag gissar att det kommer. Så länge det gör det så kommer mormor leva vidare i våra andetag.
Mamma fanns en evighet. En evighet som inte var längre än en sekund. Vi finns så kort tid på jorden. Jorden bara fortsätter att snurra och en evighet blir till en sekund. Vi försvinner i tid och rum. Och mammas andetag lever vidare i oss. Mamma gjorde allt för oss. Hon hjälpte oss att andas många gånger. Några gånger så hjälpte vi mamma att andas.
Nu är du vidare mamma men vi har dina andetag. Du finns för alltid med mig och mina andetag. Utan dig så fanns inte jag. Utan dig skulle livet inte finnas.
❤️
🙏🏻💖
❤🤗
🙏🏻💞
❤️
❤️🙏☀️🌬