Datorer

En dator tillhör idag standard i ett hem. Eller det är inte helt rätt. En dator förväntas att finnas som standard iv varje hem. Ungefär som att alla förväntar sig att micro finns i varje hem. Det är liksom självklart. Alla har dock inte en dator, eller smartphone som man kan identifiera sig digitalt. Eller andra nödvändiga saker.

Jag har en dator och en smartphone. Jag använder dessa massor. Till allt möjligt. Som nu för att blogga. Men för annat viktigt också. Bankärenden, handling (mer under pandemin) alla digitala möten, jag skulle kunna fortsätta med allt man gör vid datorn. Det är inte bara viktiga saker som görs via den. Det är också att dokumentera saker, spara bilder, eller bara skriva ett brev, ett fysiskt sådant som skrivs ut eller e-post.

Idag gör vi så mycket med det digitala så vi tänker inte ens på det. Vi tänder mycket av vår belysning i huset med telefonen. Via en app. Vi gör som sagt en massa saker som kan ställa till det när enheten går sönder. Om man då inte har lyxen att ha en andra enhet så kan du vara helt borta från allt. Du kan inte boka en läkartid eller kontakta din läkare för att ditt bankid inte fungerar. Strulet med att ordna upp det kan bli väldigt frustrerande.

Jag har alltid använt olika märken av datorer. Alla har haft windows som operativsystem. Jag var väldigt nöjd med det. Flera av mina vänner använde Macbook med IOS. Det var två helt olika världar. Jag hade inte råd och var inte beredd att prioritera den kostnaden av dator och det viktigaste, jag var nöjd i min windows-värld.

Sedan utvecklades tekniken. Jag utvecklades väl lite med den och var inte så rädd. Maken skaffade en Apple-telefon. Jag motsatte mig det. Det dröjde några år innan jag kom in till den telefonen. Anledningen till att jag ändrade mig var att jag skaffat en Apple-dator. Om jag då skaffade telefonen så skulle de kunna ”prata” med varandra. Under iPhones liv så har jag haft tre olika modeller. Den jag har nu är inne på sitt tredje år. Jag är ganska tuff mot mina telefoner också.

Den första jag hade fick en hamburgare tryckt i sig. Det kan bli så om man äter samtidigt som man pratar i telefon OCH sitter i passagerarsätet på stenlagd gata. Då kan det hända att hamburgaren trycks in i telefonen som lämnar kvar majonäs i så ingen hör vad jag säger. Med headset till så gick det ett tag efter det missödet också. Den var då fyra år, när jag dödade mikrofonen.

Jag skulle aldrig gå ”tillbaka” till en windows-baserad dator igen. Även om det blivit enklare att gå emellan de olika världarna idag. Enligt mig för att windows har ändrat många av sina funktioner så de liknar MacOS. Det jag vill komma med detta långa blogginlägg är att det är svårt att vara utan en dator. Jag har en dator på uppdrag som är en pc med windows. Den har bestämt sig att sluta fungera. Den talar om att den inte får tag på servrarna. Den talar om att jag ska logga in men låter mig inte göra det.

Om jag använder min privata (Macbook) så går det utmärkt att logga in. Min Mac är från 2013. Den har fortfarande fungerande batteri. Jag kan ha den en hel dag utan att ladda den. Även om jag skulle streama för digitala möten. Jag sa att den var från 2013? Det är anledningen till att jag väljer Apple framför andra tillverkare av datorer. Om jag betalar mer i början på loppet så gör jag det inte i slutändan. Med kapaciteten med min dator och hur mycket den kan jämfört med den mycket nyare pc:n som jag har tillgång till, det går inte ens att jämföra.

Min dator kommer så klart också ge upp om livet. Men inte än. Med tanke på att jag inte sitter framför datorn på heltid så kommer jag hålla liv i den länge till. Pc.n den kommer inte att ha något liv så länge till. Den tar nästan en kvart på sig att starta och när den är igång, då fungerar den inte.

Jag är glad för att jag har lyxen att ha flera enheter. Så att jag både kan strunta i pc:n och sköta mina uppdrag via min egna dator. Samt om något skulle hända med den så skulle jag kunna lösa det via telefonen. Jag skulle inte stå helt utan för att ha ett fungerande liv.

För utan någon digital tillgång så är det svårt att ha ett fungerande liv. Jag har haft flera läkarbesök via videomöte. Svårt utan dator eller någon teknik. Du kan inte ringa någonstans idag utan att bekräfta vem du är med bankid. Nu har tack och lov många infört att man kan välja att ärendet inte är för en själv. Då finns det åtminstone en möjlighet att man kan få prata med en verklig människa som kan hjälpa en med hur man gör om man inte har bankid.

Det var många saker som allt handlar om strulet med att inte ha en fungerande dator eller annan digital enhet. När jag skilde mig så prioriterade jag ingen dator alls. Jag hade inte råd med det helt enkelt. Min bror löste en billigt åt mig efter en tid. Men då gjordes inte allt genom tekniken som det görs idag. Då försökte jag få tag på makens nummer genom att ringa nummerupplysningen. Att söka på internet var inte alls som det är nu. Det tog flera månader innan jag lyckades.

Allt går MEN så mycket enklare det är när man kan göra det med teknikens hjälp. Som att tända lamporna genom att sätta timer i appen på telefonen. Inget surrande när timern tickar fram i vägguttaget. Ingen nödvändighet men bra, enkelt och lyxigt när lamporna tänds efter ett astrour. Inget ändrande på tiden efter att hösten gör det mörkare och mörkare. Det går på automatik.

SÅ länge det fungerar, för när det inte gör det, då är det nästan omöjligt att fungera. Som sagt standarden förväntas vara att du är digital. Du kan ha hemnyckeln i mobilen. Svårt att ha ett sådant system om du inte har en mobil.

Jag är tacksam och glad för att min digitala värld fungerar. Upplever du tekniken och det digitala som ett hinder eller hjälp?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tvättäkta färg

Träden kom ner i marken och gungorna med. Tre personer, en traktor och en grävmaskin så var vi klara på en halv dag. Det hade tagit lite längre tid med handgrävning och att bära allt. Nu var det jobbiga att vattna. För det var med hink. Slangen är inte så lång att den räcker till hela tomten. Inte ens halva tomten. Inte ens hälften av hälften. En stor tomt helt enkelt.

Gungorna nere i marken. Provgungade utan att röra sig.

Sedan var det vila resten av dagen. Med att gå till frisören. Nu är det tre månader och en halv månad sedan jag var senast. På tiden kan man tycka. Jag har haft grått, blont och sedan blonda slingor de senaste två åren. Lite lila emellan som försvinner och blir blont igen. Färgen som jag tyckte om men inte mamma.

Nu har jag en ny färg. Jag orkar inte riktigt att ta hand om färgat hår. Jag skulle gärna ha rött igen. Fast det kräver färgbomber och mer tid att ta hand om helt enkelt. Jag har inte riktigt orken för det (än). Min fantastiska frisör Victoria på Duohår hörde att jag var sugen så hon testade mig lite. Jag sa att hon fick bestämma åt mig. Ganska skönt att låta någon annan bestämma. Det bli till slut ett gemensamt beslut.

Koppar som bleks med varje tvätt.

Koppar som ska blekas för varje gång det tvättas. Om mamma hade sett detta så hade hon bara sagt att du menar som den gången du kom hem och jag hörde vem det var i hallen, men inte kände igen när jag såg huvudet komma uppför trappan. Jag var i tonåren någonstans och hade färgat håret hemma hos en kompis.

Jag svarade mamma då att det är ingen fara det kommer att tvättas ur med tre tvättar. Den gången blev det ingen urtvättning av färgen. Det klipptes bort successivt. Denna gången har jag inte gjort det själv hemma hos en kompis i hennes badrum. Denna gången är det en frisör som vet vad hon håller på med. Oavsett så är jag väldigt nöjd. Om det sitter i så blir jag inte missnöjd.

Färg har en benägenhet att sitta bra i mitt hår. Därför det är så jobbigt att hålla efter. Det blir en sådan ful utväxt. Därför denna tvätta ur-färg. Då kan jag ha lite extra roligt men som inte blir en ful utväxt. Mer slingeffekten efter ett tag. Men vi får se helt enkelt. Om mamma en än gång kunde sagt: Tre tvättar? Det tror jag inte på.

Idag känner kroppen av gårdagen. Idag börjar vi långsamt. Sedan blir det utedag igen, fast på eftermiddagen idag. Nu en lugn morgon med långsam start. Om jag har tur några timmar till sömn innan dagen drar igång.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hitta en ”silver lining”

Jag har inget bättre ord en ”silver lining” på engelska för vad jag menar. Det skulle kunna översättas till guldkant men det är fel. Det jag är ute efter är att jag hittar något bra med det som inte är så bra. Har du något bra förslag på svenska? Jag menar inte optimistisk.

Det jag pratar om, är att jag har hittat en plats för magnolian som jag har beställt. Den kommer i vår. Allt är slut. För alla håller tydligen på i sina trädgårdar. Vilket är bra för klimatet så att det är mindre bra för min gör inget. Jag kan vänta till våren kommer.

Hur som helst, jag beställde en magnolia tidigt i somras. För att alla var slut. Jag hade förhoppning om att den kunde komma till hösten. Men så blev det inte. Det blir till våren. Grejen är att jag inte visste riktigt vart den skulle planteras. Den behöver stå i skyddat läge från vind. Den behöver sol men också skugga. Jag har hittat platsen.

Att jag skulle ha en magnolia är för att mamma ska vara med här hemma. Det har jag skrivit om tidigare. Det kan du läsa om här; https://josefinsdagbok.se/maken-tog-mig-pa-utflykt/. Så att jag inte visste var spelade ingen roll. Det skulle lösa sig, en magnolia ska det finnas i trädgården. Nu kommer ”silver liningen”. Platsen blir där växthuset skulle vara.

Där till höger i hörnet. Där är platsen för magnolian.

Det blir alltså inte bygglov för ett växthus. Då får man hitta andra lösningar och en magnolia i hörnet med stensättning runt om kommer bli perfekt. Ett bord och några stolar. Eller en soffa. Och en magnolia. Det kommer bli bra. Vi får se om magnolian kommer i jorden före stensättningen. Det får tiden utvisa.

Jag är nöjd över platsen. Den kommer få sol, skugga och vindskydd. Eftersom staketet är i vinkel i hörnet så blir det bra vindskydd. Det jag kommer att få göra är att skydda knopparna mot vårens starka strålar. Annars är platsen den absolut bästa. Jag är mycket nöjd med det.

Nu är bara frågan hur jag ska lösa det för mina växter som behöver vinterförvaras. Planen var ju att plantera olivträdet i hörnet, inne i växthuset, där magnolian nu ska hamna. Att köra olivträdet till förrådet varje vinter är inte ett alternativ. Det kommer bli för stort att flytta på hela tiden. Snart så kommer lösningen.

Idag ska jag plantera sju fruktträd/buskar. Det ska bli kul. Jag ska inte gräva hålen själv eller förhand. Ännu bättre. Nästa år kommer det finnas gula plommon, röda plommon, fläder rosa och vit, päronträd, aronia samt ett äppelträd med fyra olika röda äpplen. Inte i vår lilla trädgård. En mycket större. Där den biologiska mångfalden också prioriteras.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Makens död fortsätter

Igår så var det ljuvligt väder. Växterna ville ha vatten och annan omsorg. Jag bad maken börja vattna när jag kollade över ägorna. Jag plockar bland annat blåbär och björnbär. Binder upp någon gänglig ranka. Det är inte så länge jag behöver ge omsorg. När jag kommer tillbaka från baksidan så är maken borta och uppfarten helt blöt.

Jag undrar varför han haft på vattnet mellan häcken och rabatten på uppfarten? Konstigt mönster också? Jag struntar i det och går in med skörden.

När jag kommer ut igen så har maken letat efter mig. Han hade varit nära döden IGEN. En geting var ute efter honom. Eftersom han (vilket inte var en geting) blev stungen för några veckor sedan så är han väldigt rädd nu. Han började med att vifta med handen men den var envis så han skulle spruta bort den med vattenslangen. Det gick så där. Han fick lämna platsen. Getingen var efter honom. För att döda.

Om du blir stungen av en geting första gången så kan du aldrig få en allergisk reaktion. Detta har jag talat om betryggande varje år för maken som aldrig blivit stungen i sitt liv. Tills för några veckor sedan (not). Nu kommer alltså maken dö av en allergisk chock nästa gång han blir stungen.

Jag skrattar gott åt när han berättar historien. Maken såg också hur de nyinflyttade grannarna såg hans vattenshow och getingjakt med skratt från andra sidan vägen. Kan ha varit lika stor anledning för maken till att lämna platsen som att geting inte gav sig.

Framåt eftermiddagen (när JAG vattnat allt i trädgården) så bestämmer vi oss för att njuta av solen på altanen. Även maken. Dock kan han inte ha någon dricka med sig, för getingarna.

Vem tror ni de, getingarna, är intresserade av? Maken så klart. Han har solhatt på sig. Han viftar och fäktar. Flugorna är också getingar. Han hoppar upp och ner i stolen. Han kommer ju DÖ om han blir stungen. Hans hals kommer svullna igen och han kommer att kvävas.

Vid ett av tillfällena när han har flugit upp och kastat sig bort från en geting (med tjut naturligtvis) så kastar han sin hatt på den. Den landar in under bordet på altanen och jag säger, vad bra nu har du en spindel i hatten istället. Maken tar upp den och tjuter högt samtidigt som han kastar iväg hatten igen. Han har sett den lilla dragkedjan på hatten och trodde det var en spindel. Han får (så klart) nästan en hjärtinfarkt. Jag skrattar så jag inte kan säga något. Då börjar han också skratta och inser hur roligt det har sett ut. Det dröjer dock ett tag innan pulsen sjunker på honom.

Solhatten och getingracket

Ja, så kan det gå när maken ska fortsätta att dö. Frågan är bara när (snarare om) getingarna lyckas ta honom. Konstigt nog vill inte getingarna döda mig. Jag har ändå blivit stungen tre fyra gånger i mitt liv. Jag satt på samma plats lugnt och skönt en meter från de dödliga getingarna som försökte ta maken.

Det blev ingen middag ute. Det blev dock grillat som vi åt inne. Vid grillen så var maken fredad från getingarna. Han trodde det var för att han inte hade solhatten på sig då. Jag berättade inte att han inte hade solhatten på när han hade vattenlek med getingen på uppfarten. Däremot så mumlade jag något om att getingar inte tycker om rök så mycket. Gott blev det hur som helst. Avslutat med paj. Delvis av blåbären och björnbären som skördades tidigare under dagen.

Grillad kyckling och majs med pesto gjord på persilja, sesamfrön och luftlök.
Bärpaj på det med vaniljsås.

En fin dag som alla överlevde. Även getingarna. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I prövningar blir vi starka?

När man utsätts för prövningar, det är då man växer. Är det inte så? Vad är det då som gör att vi klagar så när vi begränsas? Vi har blivit begränsade för att gå på krogen, för att det pågår en pandemi. Det klagas det på. Flera yrkesgrupper som drabbas och kanske kommer att dö bort för att vi inte får dricka på lokal.

Det är ingen som klagar på det sättet för yrkesgruppen som blir extra utsatt för att vi ska gå på krogen. Vårdpersonalen. De som vårdar oss som blir sjuka för att vi är ute och festar. Det är inte lika stora klagomål om den yrkesgruppen. Den yrkesgruppen riskerar att dö på riktigt, av smittan. Men dricka måste vi annars dör vi. Vilket stämmer om vatten. Ingen annan dryck.

Vi klagar på att hela fiskekåren kan gå i stöpet för att fiskekvoterna halveras eller begränsas på olika sätt. Men vi tänker inte på fisken. Fisken som riskerar att dö ut och aldrig komma tillbaka. För att vi måste fiska och tjäna pengar.

Jag tror inte det finns någons som gör begränsningar bara för att de kan. Jag tror att de allra flesta restriktioner beror på kunskap och utredningar på vad som sker annars. Och ja, ibland måste vi göra kalkylerade gissningar för att det har aldrig hänt innan. Men det är ändå någon med kunskap som gör bedömningen.

Jag skulle kunna tänka mig att pandemins restriktioner kan komma att visa sig vara för kraftfulla i vissa fall men också kanske inte kraftfulla nog i andra fall. Det är svårt att veta nu. Men någonstans måste vi göra något och då får man följa det som sägs av de som har positionerna.

När det kommer till fisket så blir jag ledsen över att vi är viktigare än fisken. Det är flera fiskeverksamheter som jag har hört lider av att någon tagit beslut utan att rådfråga yrkesmännen. Men det går ju inte så bra. Det är en jävsituation, eller hur. Klart att fiskarna vill ta upp så mycket de kan för att överleva. De vill också ha kvar till senare. Jag skulle ändå tro att deras uppskattning ligger åt fördel för inkomster mot inte.

Den senaste jag läste om var på svt.se. Ni kan läsa via länken. Den handlar om fiskare som nu har fått halverat kvoten och vissa kommer inte överleva tappet på att inte få mer i kvot. Fast är det värt att inte ha fisken kvar i framtiden? För det står också att det eventuellt var så att de skulle fått 0 i kvot. Men bedömningen blev att arten skulle klara av en begränsad fiskning detta året. Ny bedömning för nästa år.

Har det inte varit så i alla tider att nya arbeten och yrken har tillkommit och försvunnit? Det är klart att jag skulle vara rädd för vad som hände med mig personligen om jag begränsades så kraftigt att jag kanske inte skulle överleva med så små inkomster. Men är det värt priset? Det är min fråga. Är det värt att så många människor dör i pandemin eller att en hel fiskart försvinner, för att vi ska ha det enkelt? I prövningarna är det vi blir starka.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Sätta i halsen

Maken dör ju, som ni vet, av det mesta. Att sätta i halsen dör han också av. Det händer inte så ofta att han sätter i halsen. Vilket är skönt. Denna gången var det inte maken som satte i halsen, men dog, det gjorde någon i alla fall.

Denna gången var det jag som satte i halsen. Rejält. Jag skulle tugga klart, eftersom jag alltid måste göra mer än en sak åt gången så drog jag samtidigt efter luft för att säga något. Man ska inte prata med mat i munnen. Det vet jag. Men man kan andas, tugga klart och sedan prata. Trodde jag.

Det brukar gå bra. Inte denna gången. Jag fick ner något i lungorna av gårdagens lunch. Jag hostade tills jag klöktes och tårarna tryckte fram. Ändå kan jag inte låta bli att skratta. Jag kan inte andas. Jag kan inte prata. Men skratta och hosta samtidigt går bra.

Maken sitter bredvid och vet inte vad han ska göra. Ska jag klappa dig på ryggen. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag kan inte Heimlich så därför sitter jag bara och tittar på dig. Jag vet inte vad jag ska göra. Du dör ju. Denna gången är det du som dör!

Jag får fortfarande inte fram något. Och maken talar om att han kan inte Heimlich så om det skulle behövts så är jag körd. Det är ju tur då att jag vet hur man gör ensam. Jag kan lära dig. Men maken kan läsa detta hur många gånger som helst. Om han skulle komma i sitsen där kunskapen behövs så skulle hans panik vara så stor att det är blank. Detta är till er alla andra.

Om du har fått något så stort i halsen att du verkligen inte få någon luft och är ensam. Då ska du ta sats och springa in i en vägg med ryggen först. Det bästa är att göra det upprätt så att det som fastnat kan åka upp och ut. Om du slänger dig på rygg på golvet så kan det få motsatt effekt. (Det borde jag inte skrivit. Maken läser bloggen och om han skulle komma ihåg något är det detta. Men inte att det är det han INTE ska göra. Han skulle slänga sig på rygg.)

Jag behövde inte utför Heimlich på mig själv. Jag hostade tills det löste sig. Biten kom aldrig upp utan den är kvar i lungorna. Men jag kan andas igen. Maken däremot är säker på att jag kvävdes. Tårarna rann länge efteråt så det var obehagligt. Men jag dog inte, inte denna gången heller.

Vi får se om jag dör under helgen. Där jag bor så finna det fullt av korsspindlar. Jag har bara sett dem vid ingången till huset. Men det är säkert 15-20 stycken. Om inte flera. Jag har nog aldrig sett så många korsspindlar på samma ställe tidigare. Jag hatar spindlar! Det är inte många saker jag hatar. Men spindlar är en av dem så är på den listan.

Jag kan avsky, tycka illa om eller att något är obehagligt, men hata, det är för mig ett starkt ord. Spindlar hatar jag. Så länge de håller sig där jag inte ser dem så går det bra. De kan få vara i naturen också. De får aldrig bra inomhus och absolut inte där jag är. Då är de döda spindlar.

Maken tycker heller inte om spindlar. Han hatar inte som jag. Men han tjuter mer än mig om det dyker upp en oförväntat någonstans. Eller inte ens oförväntat. Han kan veta att det är under en sten eller virke som legat ett tag. Ändå tjuter det till när han ser den.

Jag lär inte dö av spindlarna heller. Även om korsspindel är en av de giftiga spindlarna som vi har i Sverige så lär den inte döda mig. En större sporrspindeln är för övrigt Sveriges giftigaste spindel om någon undrar. Om du blir biten av den så är det lite värre än ett getingstick.

En av korsspindlarna utanför ingången. Inte liten heller.

Med eller utan spindlar, ta hand om dig. Vi hörs imorgon (om inte så vet ni varför, antingen kvävts till döds eller biten av en korspindel).

När det inte blev som det skulle

Jag har gått igenom ett antal alternativ för att lösa det för mina växter som behöver vinterförvaras. Jag får alltså (med största sannolikhet) inget bygglov för ett växthus. Som jag skrev om igår. Jag har lagt ner det och försöker tänka nytt.

Nytt kan vara att sätta upp ett på långsidan mot grannen. Andra sidan har vi carport och förråd samt uppfart. Den enda ytan på andra sidan är där bygglov inte beviljas. På den långsidan mot grannen finns yta som inte är byggd på. Det är där skämshögen är idag tillsammans med varmkomposten, regntunnan och lite annat skrot.

Allt det går att flytta. Det som inte går att flytta är fibern och fjärrvärmen. Båda dessa går in i huset på den sidan. Så om det skulle bli där och inte täcka ett halvt fönster (eller helt) så skulle det max kunna bli 3×3 meter. Det skulle också behöva bli måttbeställt (mycket dyrare) för att kunna fästas under takfoten på huset. Det i sin tur innebär låg takhöjd. Det skulle gå att sänka neråt men då behövs trappsteg på båda sidorna för att gå in och ur.

Annat nytt sätt kan vara att sätta det framför ett av våra köksfönster samt altandörren. Då skulle man gå ut direkt inifrån och ut i uterummet. Nackdelen med det är att jag får ett uterum som inte går att använda som växthus. Det skulle bli för varmt att vistas i för både oss och växter. Fast om man gör ett uterum så blir det skjutdörrar som går att öppna helt. Kanske går att ha det så. Växthus är det en ingång eller två men väggarna är fasta.

Ett tredje skulle kunna vara att bygga ett fristående på tomten på baksidan. På prickad mark. Då skulle det behöva vara litet för att få godkänt på prickad mark. En bygganmälan med godkännande behövs då.

Ett fjärde skulle vara att bygga där det var tänkt och se om någon anmäler det. Om någon anmäler det, då försöka få bygglov i efterhand eller i värsta fall sälja det och ta bort det.

Det enda som faktiskt är ett troligt scenario just nu är nummer två. Framsidan på den ursprungliga altanen, framför dörr och fönster. Trots att jag inte vill ha en pensionärskuvös. Konstigt nog vill jag inte det, med tanke på hur frysen jag är av mig. Det känns inte rimligt att lägga så mycket pengar på något som antagligen bara kommer användas till vinterförvaring av växter.

Jag skulle inte kunna plantera något där. Som jag hade kunnat i växthuset. Det skulle bli krukor samt något bord och någon stol. Inget planteringsbord eller liknande där som jag hade haft i växthus. Det blir så himla konstigt att tänka på att göra när det inte är det jag vill ha.

Det blev ju inte som det skulle i min tankar. Något som verkligen inte blev som det skulle var bostongurkan jag gjorde igår. Jag glömde bort att jag köpt västeråsgurka i tisdags. Jag glömde bort att jag inte kan göra den i helgen förrän på söndag. Jag hinner inte ens hämta sonens mat på fredag så det ska jag göra idag. Därför blev det som det blev när det inte blev som det skulle.

Jag hade inte allt hemma för att göra bostongurkan. Så det fick bli lite på en höft och byta ut lite saker. Västeråsgurkan var vit (den gröna var slut) så det kanske var en mening med det också. Att det inte skulle gå som det var tänkt, menar jag. Det hade dock varit trevligt med paprikabitar i istället för paprikapulver.

Bostongurka som inte är bostongurka på spisen.

Den var god, i alla fall varm, så jag hoppas den är god även när den svalnat och är kall. Den är upphälld på burkar. Så klart hade jag inte tillräckligt många små lediga så det fick bli blandad kompott. Upp och ner fick de stå och svalna. För det är bättre för konserveringen, oavsett storlek på burk.

Färdig röra.

Även om det inte blev som det skulle så blev det en bra dag. Idag är det lite för mycket på schemat så något får plockas bort. Jag har en make som hjälper mig att ha koll på min tid. Prioritera får jag göra själv.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Inget bygglov

Jag har kontaktat kommunen för att se om ja kan få bygglov för ett växthus. Det kan jag säga att jag inte får. Eller jag ska ta det från början.

Jag ringde och ställde frågan om hur jag skulle göra. Jag fick en massa frågor om hur och vart och när. Inte när men många frågor om var och hur. Jag svarade så gott jag kunde. I början så var det mer fokus på godkännande från grannar. I slutet på samtalet (det första) så kom frågan, men åt andra hållet? Hur långt ut skulle det gå utanför husets vägg. Knappt två meter, svarade jag. Då blev det inte så roligt. Det är tydligen prickad mark och inget bygglov kommer att ges.

Men jag fick en öppning. Han skulle kolla med en kollega som hade semester för tillfället. De kanske kunde tänka annorlunda och se hur andra gjort i området. Om någon annan fått godkänt på prickad mark. (Utan att haft en byggnad på innan). Andra samtalet så var jag lite på. (Läs mycket). Jag vill gärna ha ett växthus. Men det hjälpte inte.

Tredje samtalet så blev beskedet att jag fick gärna försöka söka bygglov men det skulle med stor sannolikhet bli avslag. Men vi får försöka. Det skulle inte heller behöva kosta något. För om det skulle bli avslag så kunde vi dra tillbaka ansökan och slippa avgiften. Som kan vara ganska mycket beroende på storlek och byggnadstyo etcetera. Riskfritt att försöka alltså.

Jag var lika på i tredje samtalet som var igår eftermiddag. Jag undrar då om jag skulle kunna få bygglov på ett uterum på sidan av huset i stället. Om jag bara har godkännande av grannen. Anledningen är att vår tomt har prickad mark överallt. Vi har liksom inte fyra och en halv meter åt något håll. Att då bygga något innanför den gränsen blir svårt.

Grannen närmast tror jag skulle godkänna det utan problem. Det skulle vara bakom deras garage så det skulle inte påverka alls. Nu är jag alltså i valet eller kvalet om jag ens ska försöka hålla uppe hoppet om att få till ett växthus på baksidan. Eller om jag bara ska strunta i det och gå på långsidan av huset. Vilket var mycket troligare att det skulle bl i godkänt (förutsatt jaa från grannen) som attefallshus.

Risken är att det är för mycket sol där. Det skulle vara söderläge. Jag är tveksam. Jag kunde också få göra ett fristående någonstans. Men då måste det vara helt fristående och inte i närheten av någon vägg. VI har inte det utrymmet. Jag är helt vilse i pannkakan nu. Jag vet inte hur jag ska göra.

Mamma, hur hade du gjort? Jag saknar dig. Alltid när jag frågade om växter så var svaret det ordnar du. Nu är ju frågan hur? Hur hade du gjort? Om du inte hade din mamma, som var expert, att fråga? Jag har tröstätit chokladpudding och vispad grädde idag bara för det. Det gjorde vi hemma ibland när jag var liten. Men mamma gjorde en stor skål och så tog man och skedade upp så mycket man ville ha. Jag hade mjölk på och mamma grädde. Igår blev det i glas portionerad med grädde.

Tröstpudding.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Dags för att skaffa ny jacka

För mig har den kommit, hösten. Jag fryser. Jag har kunnat riktiga sommarkläder i sommar. Sådant som är kort och visar hud. Till och med så mycket att jag har fått tillgång av D-vitamin. D-vitamin tas bäst upp via bålen. Jag har lyckats i sommar. Jag har haft bikini hela dagar på mig i sommar.

Men bara när det var varmt. Jag menar inte svensk sommar med halvblåsigt och 22 grader på sin höjd. Då fryser jag. Jag menar när det är 30 grader. Då mår jag bra. Eller om jag har täckande kläder så att knappt ingen hud syns så går det bra med svensk sommar. Annars får jag gåshud. Om jag får det så börjar jag snart att huttra.

Igår regnade det nästan hela dagen (precis som SMHI hade lovat, tänka sig). När det regnar så blir det ännu kallare. Då behövs tjockare kläder som täcker all hud. Jag har en mängd av olika varianter på täckande kläder. Kläder som är tunna men långärmat eller långt på nedre delen av kroppen, kjol eller byxor. Jag har tjockare av samma saker. Jag har ännu tjockare av desamma. Alla varianter av tjocklekar för att jag inte ska frysa.

När det blir kallt och vinter så är det termokläder som åker på. Minst långt på överdelen som går ner på underdelen. Alla varianter. Jag har dock inte hittat det perfekta plagget till vintern än. På sommaren är det ganska enkelt. Man kan ha flera lager. Även hösten går det bra. Kan till och med ha kjol på hösten men med tjocka strumpbyxor och eventuellt långa yllesockar på det med stövlar.

På vintern så är det svårt för att om det glipar någonstans så blir hela jag kall. Det kan glipa i ryggen. Även om jag hittar en tillräckligt lång jacka så är den för stor i övrigt så luften trycker upp underifrån och kyler hela mig. Eller så är ärmen för kort och handskarna likaså. Då kyls jag via handlederna. Då finns handledesvärmare till hjälp.

Jag har löst det än så länge utan att frysa ihjäl. Men det är sällan som det är helt bra. Det är bara nästan bra. Med stora halsdukar som täcker gliporna i nacken. Aldrig utan en buff som är tätt överdagen på huvudet och sitter tight mot halsen. Benen är också ett problem men om jag lyckas ha varma fötter och varm överkropp så går det tillräckligt bra. Förutsatt att skidor inte är det som ska utföras. Att snö kommer in vid anklarna går inte.

Jag har alltid tentaklerna ute efter varma kläder. Nu när det börjar bli kallt (fjorton grader är kallt!), så är de ute lite mer. Jag tror att jag nu har hittat den perfekta jackan till mig. Den skulle hålla mig varm om armarna. Ärmen skulle (nog) räcka till på mig också. Hög krage så att halsen är skyddad. Lång över rumpan. Det enda som det skulle kunna falla på är att den är ganska vid nertill. Att kylan kommer in underifrån.

Vad tror du? Finns det något annat skäl till att jag inte skulle skaffa en sådan här jacka?

Lånad bild. Min nya vinterjacka?

Jag önskar dig en härlig dag. För alla som jagade igår hoppas jag jakten var lyckad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kräftfiske

Jag gav ju upp om att regnet skulle sluta. Vilket var rätt beslut. Valet var att åka på kräftfiske eller att vara hemma och hoppas regnet skulle sluta för att få på sista lagret. Alla lager ska helst göras i ett svep. Nu blev det en natt under byggplast och sedan sista lagret.

Jag åkte på det årliga kräftfisket. Det är många år sedan jag var med sist. Mamma var dock alltid med. Det fiskas kräftor hemma i byn innan det är det stora Skabberaset. Det började med några få kräftor från ån till ganska många kräftor från ån.

Det viktigaste med kräftfisket är faktiskt inte kräftorna. För kräftor kan beställas och kokas utan att fiska själv. Kräftfisket viktigaste beståndsdel att att man ses. Ofta kommer många av kusinerna också. Och nu även kusinbarn. Snart är det väl också kusinbarnbarn.

Det är väldigt trevligt och en stund för att bara kunna vara lite tillsammans och få de senaste uppdateringarna i släkten. Det grillas också i grillkåtan. Och om det regnar som det gjorde i lördags så kan man värma sig där med.

Många korvar blev det. I omgångar.

Jag som kom genomfrusen av att försökt rädda en altan tyckte det var väldigt bekvämt att vara inne medan andra fiskade. Jag hann också få mina korvar klara innan resten av anstormningen kom. Regnet hade vett och ha ganska mycket upphåll under tiden. Men regnjacka och stövlar varpå så klart. Med jacka under. Det enda jag borde haft med var en varm dyna att sitta på. Det får jag lida för i några dagar nu. Tur jag har ett gäng citroner hemma.

Mindre kvar nu. De är skyddade för bananflugor. Det har vi mängder i år.

Kräftfiske blev lyckat. Jag vet inte hur många kräftor det blev men jag vet ändå att det var lyckat. Vi umgicks och skvallrade om det ena och det andra. Lyckat. Mamma hade varit mycket nöjd. Det var ändå lite sorgligt att det var första året som mamma inte kunde vara med. Fast det är tre år som inte kunde/orkade vara med så var det i år på riktigt. Innan fick hon skvallret efteråt. Som att storebror var precis som vanligt och berättade om det ena och andra. Eller att ett av kusinbarnen försökte rymma och blev buren tillbaka i regnbyxorna. I år får du skvallret så här, mamma.

Lördagen var lyckad och likaså gårdagen. Igår lyckades jag och maken få färdigt all behandling av våra träytor. Idag stämde SMHI:s prognos! Inget regn. Men väl så många hotande moln. Flera gånger så ville maken dra på plasten igen. Jag vägrade och svarade att det ska inte regna. Det gjorde det inte heller.

Idag däremot så ska regnet börja strax och hålla på hela dagen. Idag bryr jag mig inte om hur mycket det regnar. Om jag ska vara ute så har jag regnkläder. Altanen och staketet är klara. Det har torkat mer än en timma som är gränsen, så regna på.

Efter det så blev det värmedyna och ett antal citroner i glaset. Det blev genast bättre. Kuren med citroner får fortsätta några dagar. Sedan är det bara hålla tummarna för att det inte blir antibiotika som behövs. Värmedynan stängs av efter 90 minuter så den fungera alldeles utmärkt att ha i sängen. Det är lyxigt att lägga sig i en varm säng i ett kallt sovrum,.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.