Författare: Josefin

Vi behöver alla ett mirakel ibland. Något som ger oss hoppet om att det går. Det jag inte förstår är varför så många har något negativt att säga om Mirakel – Mira och Rakel? Årets julkalender. Jag tycker att den är jättebra. Den ger oss en tro om att vi kan lösa de stora problemen som är kring oss. Det senaste är en debattartikel i Dagens Nyheter av Lisa Magnusson om att detta är en misär. ”I Sverige älskar vi socialrealism. Inte ens julprogram för barn går fredade.”

Jag förstår inte? Det är en väldigt fin berättelse om hur barn kan hjälpa barn och att vuxna finns med som hjälp på vägen. Mira och Rakel byter plats genom ett svart hål. Det är exakt 100 år som skiljer dessa bägge flickor åt. Rakel som kommer från 1920 såg tjusningen i 2020 och skulle vilja stanna kvar medan Mira från 2020 inte vill vara kvar i 1920. Men innan hon hittar en väg till att komma ”hem” igen så hinner hon bli vän med ett av tjänstebarnen som bor på gården.

Att hon träffar Sören gör att hon vill tillbaka. Hon måste rädda honom. För i framtiden får reda på att han kommer omkomma i en brand. Hon måste tillbaka. Alltså barn hjälper barn. Det visar barn som är tveksamma till vuxnas hjälp. Den visar så många saker som är bra för barn att ha med sig.

Mina barn är uppvuxna med skilda föräldrar. Men vi har alltid haft vårt bästa för barnen i vårt sätt att samverka som föräldrar. De är från en familj med trygghet och svåra stunder. Men aldrig att de har tvivlat på oss vuxna. Många barn gör det. Tvivlar på de vuxna. Att bli sviken av vuxna är vardag för många barn. Det finns 320 000 barn i Sverige som upplevt negativa aspekter med vuxna.

I min värld så tycker jag det är jättefint att vi vet om att alla inte har det bra. Att det finns barn som inte har en familj att vara med. Och jag tycker de visar det på ett väldigt bra sätt i Mirakel. Sedan har vi delen med tidsskillnaderna. Att för hundra år sedan förväntades flickor inte bli något annat än hemmafru. Få barn och ta hand om familjen. Att barn får veta det idag är en förmån enligt mig.

Alla behöver vi ett mirakel ibland. Vi har alla varit i situationer som gjort att vi undrat hur det ska gå. En del större än andra. Ibland behöver vi små mirakel och vissa behöver stora mirakel. Det sker mirakel varje dag. Vi behöver bara se dem. Jag hoppas att du ser på Mirakel och ser vilka mirakel som sker.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Idag är det julbord och städdag. Tanken var ju att vi bara skulle haft städdag och sedan gått ut och ätit julbord. Nu blev det så här. Jag och maken både städar och gör julbord för att vi ska kunna gå ”ut” och äta julbord ikväll.

Allt är i fas än så länge. När orken inte finns som innan får man sprida ut det på flera dagar. Allt som kan förberedas är förberett. Långkålen blev också godkänd med buljong istället för skinkspadet. Det blev det till middag igår. Eller det blev det som tillbehör till middagen igår.

Jag har i år testat att steka ner löken och steka bort ansjovisen. Jag kanske kan få äldsta sonen att äta riktig jansson i år. Han har inte så mycket emot smaken. Det som är problemet är när han får en fiskbit i munnen. I år så kanske det kan fungerar. Då är frågan om det fungerar med löken. För han älskar lök men på ett visst sätt. Och löken har alltid varit rå innan. Nu är den stekt. Dock så är det fyra stora lökar i. Och det hade aldrig fått plats i om den inte var stekt. Min förhoppning är att det ska var mer löksmak i år.

Man vet dock aldrig. För hans smaklökar är inte som alla andras. De har ett helt annat spektrum än mitt i alla fall. Men han gillar god mat av god kvalitet. Jag håller tummarna för ikväll. Och så klart finns det en till honom om fisken skulle finnas kvar.

Jag hann slå in alla paket också. Trots att det inte finns någon gran så gick det bra ändå. Det finns en nötknäppare som kan vakta paketen. Och jag vet. Det är lite för många paket runt granen. Kanske att jag har hittat något till maken att lägga där. Det är ju även ett paket i födelsedagspresent åt äldsta sonen. Jag har använt papper som jag har haft kvar sedan tidigare. Och för att inte behöva köpa nytt så använde jag också pappret som de använder för att skydda innehållet i kartongen när det skickar. Jag är nöjd.

Det kommer bli en jul i år också. Vi börjar med ett julbord. Det ska bli så mysigt att få ha ett riktigt med extra saker och ändå inga saker som kommer förgås. Äldsta sonen har redan frågat om han kan få ta med sig rester hem. Det är ju bra att han litar på mammas matlagning så mycket att han vet att något är värt att ta med hem.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har hur som helst tur att jag är gift med den jag är gift med. Eller tur vet jag inte. Det var väl snarare en jakt som slutade väl. Men, det var inte samtalet för idag. Det var att jag har tur som har en tillåtande make. En make som låter mig få växa och prova mig fram. Oavsett vilken galen idé jag har. Han har alltid stöttat mig i högt och lågt. Även om vi inte tyckt lika så har han stöttat mig.

Jag målar ibland. Mest på duk. Ibland lite knasiga saker som blandar det ena och det andra. Maken har tyckt att allt blivit bra. Nu har vi en vägg i trappan som haft konst på sig. Det har alltid hängt något där. Dock så har dessa tavlor bytts ut titt som tätt. Inte för att vi har tröttnat utanför att de har åkt i backen och gått sönder. Av någon oförklarlig anledning så har vi kommit åt tavlorna och så klart har de åkt i backen.

Det är inte bara tavlorna som gått sönder. Även trappan har fått sina spår efter att hårda ramar har slagit i. När jag gjorde om inne i vardagsrummet med tavelväggen där så bestämde jag att det fick vara slut på tavlor som dråsar i backen. Jag skulle måla något direkt på väggen. Då kan det inte ramla ner. Det som kan hända är att det blir märken i målningen på väggen. Och det gör inte så mycket för någon gång (långt i framtiden) så ska vi måla om i hallen och göra iordning där.

Igår var tiden inne för att måla. Jag har grunnat på vad jag velat måla. När jag målar så måste jag tycka om det jag målar. Annars blir det inte bra. Maken har varit med på detta hela tiden. Han har kommit med en del förslag. Bland annat tycker han om en av mina tavlor med ett ansikte på. Och tyckte jag skulle göra ett ansikte likande i trappan. Nu hade tiden kommit och mina tankar och idéer hade pusslats ihop.

Jag ville måla ett ansikte. Men inte ett liknande som innan. Det skulle gå ihop med serietidningarna som jag tapetserat på ena väggen i hallen. Jag har länge velat måla detta ansiktet och haft en bild framför mig hur det skulle bli. Nu klickade det och det var dags.

Maken säger att han tycker det blev jättebra. I nästa andetag säger han att han kommer bli skrämd varje gång han går på toaletten på natten. Det ska tilläggas att det är nästan varje natt han är uppe och går. Dessutom så dricker han varje gång han är på toaletten så ibland blir det två gånger. Med detta sagt så vill jag bara tala om att jag försöker inte att ta livet av min make. Han kommer säkert att överleva. Han har inte fått någon hjärtinfarkt under natten så det kommer nog gå bra.

Jag lovar att om han visar symptom som är en fara för hans liv så målar jag över den. För maken kommer aldrig att be mig att göra det. Så snäll är han. Han uppmuntrar min kreativa sida att få frodas och växa. Och jag tror att han faktiskt tycker den blev bra. Att han inte bara säger det. Fast han älskar skräckfilmer så det kanske spelar in lite i det hela. Maken lever, jag lever och Jokern är med oss (än så länge).

Ta hand om dig så hörs vi imorgon.

Och allt som hör julen till. Kanske att jag tycker att det bästa med julen är att man får ge. Både av sin kärlek men också fina saker som blir uppskattade. Jag har en lista hela året som fylls på med vad någon kan tänkas vilja ha. Det är verkligen den bästa tiden på året. För mig. Tyvärr inte för alla.

Julen för en del är den absolut värsta tiden på året. Tiden som hoppet tänds om att allt kommer bli bra detta året, men som slutar i fylla, bråk, bortglömd mat och presenter. En gång till. Det finns alldeles för många barn i Sverige idag 2020 som verkligen inte ser fram emot julen. Som hade önskat att de bara fick gå till skolan och ha en stund där de slapp att oroa sig. I dag är det var femte barn som lever i en familj med ett alkoholproblem. Ca 430000 barn. Idag, i Sverige, år 2020…

320000 av dessa barn uppger att de tycker det är negativt att leva i en familj med alkoholmissbruk, femton procent av alla Sveriges barn. Idag, i Sverige, år 2020. 75000 av dessa har en förälder som fått vård eller till och med dött av sitt alkoholmissbruk. 75000 barn. Idag, i Sverige, år 2020. Ändå så ser ingen dessa barn.

Femton procent av alla barn i Sverige ser inte fram emot en jul på det sättet som jag gör. Där jag vet att barnen kommer ha tindrande ögon och vänta på tomten. Barn som får äta hur mycket julgodis de vill. Barn som får äta hur mycket julmat de vill. Barn som får en kram för den fina teckningen de gjort i julklapp. Barn som får kärlek och värme utan att behöva ge något tillbaka. Femton procent av alla Sveriges barn har det inte så.

Och ännu värre 75000 av alla Sveriges barn kommer få uppleva ännu en mardrömsjul. Där allt som kan tänkas gå fel, går fel. Allt på grund av alkohol. Det kanske slutar på sjukhus eller ännu värre med dödsfall. Den julen älskar jag inte. Den julen hoppas jag att vi alla kan göra något åt. Den julen vill jag ska försvinna och att inget barn ska behöva uppleva.

Du kan hjälpa. Du kan skriva på för en Vit jul. En jul där du lovar att du inte ska dricka alkohol för barnens skull. Tre dagar av ditt liv lovar du att inte dricka alkohol för barnens skull. Och det spelar ingen roll om du är med barn i jul eller inte. Du skriver på för alla barnens skull. För alla barn som faktiskt inte får den julen som jag älskar. För alla dessa barnen måste vi visa att vi är många som verkligen vill ge dem en Vit jul. En vit jul med mycket snö, skratt och lek. En vit jul utan alkohol där de vuxna är närvarande och kan vara med i leken i snön.

Ta ett ställningstagande. För barnens skull. ALLA barnens skull. Skriv på för en Vit jul på vitjul.se. Där kan du också köpa fina gåvor som är dyra. De är dyra för alla pengar som blir över går till att kunna ge alla barnen något att göra på jullovet. Något som man har att berätta om som är kul när man kommer tillbaka till skolan. När alla andra berättar vilka fina julklappar de fått. Då kan alla ha något att berätta, även de barn som inte fick någon julklapp.

Ta hand om dig. Jag hoppas och önskar alla en Vit jul i år. Vi hörs imorgon