Kategori: Allmänt

Det är många som uttrycker sig om att alla blivit så lättkränkta nu för tiden. Det var minsann annorlunda när de var små! Jag gissar att det var inte så annorlunda för i tiden. Inte vad gäller lättkränktheten. Men flödet på information som når ut till den stora massan är förändrad. Alla hörs mer, även de som är lättkränkta. Just nu kanske det är jag som är det. Eller?

Är det okej att röra vid någon bara för att den har kjol på sig? Är det okej att smyga upp under kjolen utan att personen märker det? Jag är nog inte lättkränkt. Jag tycker inte att det är okej att röra vid någon utan tillstånd. Jag tycker inget rättfärdigar det. Bara för att jag sitter ute en kväll i kjol så är inte det okej. Jag hade dessutom strumpbyxor på mig. Att du vara högt upp på låret i närheten av troskanten är inte okej.

Inte ens om man är en mygga. Inte ens nere på på benen är det okej om man är en mygga. Jag önskar att jag hade upptäckt det när den var på plats för den hade dött. Av en smäll. Eller flera. Nu sitter jag här hemma och känner mig kränkt av myggen som alltid måste attackera mig. Trots att jag visar tydligt att jag inte är intresserad.

Varför är det alltid jag som ska bli utsatt för alla dessa mygg som ska suga mitt blod? Utan min tillåtelse! Varför räcker det inte med att jag har strumpbyxor som skydd för dessa illvilliga blodsugare? Jag är kränkt över att de inte kan respektera mina gränser. Att bara för att jag har kjol på mig så ska de vara där och lämna sitt märke.

Om någon undrar så har jag myggbett på de mest konstiga ställena. Som tur är var det en himla trevlig kväll och jag ska försöka låta bli att klia så ger jag inte mer energi till de små liven.

Om någon nu tar illa upp så menar jag att jag inte tycker det är okej av någon att vidröra någon annan utan tillåtelse, någon, något, alltså vad som helst. Tillåtelse först sedan vidrörande. Lättkränkt eller inte, det är aldrig okej.

Ta hand om dig. Jag kliar inte vidare. Vi hörs imorgon.

Igår lovade jag att det skulle komma bilder idag på minstingens lägenhet. Tyvärr blir det inte många bilder. Det gick bra igår. Men inget är egentligen där det ska. Det är flyttkaos. Allt är dock flyttat som han vill ha med sig. Det är bra. Allt är också klart som kan vara klart. Det är bra.

I övrigt så står det kartonger lite överallt. Han har massor av olika glas för olika dryck. Ett alldeles för litet vitrinskåp som kommer att bli större när han har tid att bygga. När han packade upp glasen så tänkte han att inget gått sönder. Det vore ju ett mirakel om inget gick sönder i flytten.

En stund senare så stiger han på ett glas som ligger på golvet. Jag hade packat ner i stor bubbelplast och lagt flera i samma plast. För att inte alla glas skulle gå sönder rullades de upp på golvet. Problemet var att han kom på att han skulle göra något emellan. När han kom tillbaka så syntes inte glaset mot bubbelplasten. Det sa kras och det blev blodvite i foten.

En stor skärva satt fast i foten. Blodet rann och glassplitter i hela lägenheten. Jag överdriver lite men inte så mycket. Omplåstring med papper som knöts fast. Jag dammsög. När det var gjort så fick han linka in i duschen och skölja av blod och splitter. Sedan skrev vi ner plåster på inköpslistan. Tillsammans med tavellist och smörkniv bland annat.

Ett limeträd har fått flytta in på hans balkong. Hans gamla rum är nästan tomt. Maken lite det snabbt med att ställa in tvätten där så den inte skulle bli fuktig ute igen. Jag sköter ju tvätten vanligtvis. Det blev inte så idag när strumpor och under kläder var slut helt. Då fick maken paniktvätta lite.

Bilder kommer när det är klart och fint att se. Det kan jag lova utan att lova för mycket. Fint blir det, det kan jag också lova.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. (Vilket jag också kan lova.)

Sovmorgon för mig är att bara ligga i sängen och inte ha en massa måsten. Om jag skulle kunna bestämma (vilket jag inte kan) skulle välja att sovmorgon betyder just SOVmorgon. Om jag sover på morgonen så innebär det mindre sömn på natten. Några fler nätter med sömn är det men inte så snabbt som jag hade velat åt det bättre.

Oavsett vad sovmorgon innebär så är det inte möjligt. Idag är sista dagen innan minstingen flyttar hemifrån. Idag är sista dagen att putsa och feja och framför allt foga kaklet i köket. Projektet som skulle göras senare blev gjort typ nu fast ändå inte. Det skulle renoveras i köksatteraljerna senare och målas om nu. Det blev lyft av bänkskåpen av befintliga och nytt stänkskydd i form av kakel istället för plastmatta.

Då det blivit lite mer än vad som var tänkt från början så är det lite tight om tiden. Då får alla vara med och hjälpa till för att lösa att allt blir klart. Det som går. Duschväggen kommer dröja lite till. Specialbeställd för att gå upp till taket. Han har varit väldigt duktig i sin renovering. Trots vissa bakslag så har han fortsatt att kämpa på med renoveringen.

Vi kommer att hinna och allt kommer bli jättebra. Jag kommer leva ett tag på gårkvällens fantastisk väder och sällskap. Vi satt ute och njöt till sent på kvällen. God mat och gott sällskap. Mycket skratt och rundtur i den mycket fina anläggningen som gjorts i trädgården. Inte en enda bild är tagen. De finns med mig inte hos mig. Jag tog endast fram telefonen i från hallen på kvällen för att visa min dahlia som är från en sommardahlia och borde alltså inte finnas. Dahlior kommer bild på någon annan gång. Bild på den fina stenläggningen har jag ingen. Ni får bara lita på att det var jättefint. Med stenar och uppslammade buxbomar i klot.

Tack för igår kusin vitamin! Vi får se till att det blir fortsättning.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Flyttdagen.

Igår var det ett fantastiskt härligt sommarväder. (Även om jag kan önska lite varmare.) Det var perfekt att jobba i, kunderna blev inte för varma i bilen. Dörrarna kunde vara öppna när jag hämtade och lämnade. Så himla bra.

Denna veckan har ju börjat tidigt varje dag. Vilket innebär att den slutat tidigt också. Igår när jag kom hem så var det inte bara maken som pysslade om mig. När minstingen kom hem så hjälpte han till också. Igår var det hans laga mat dag.

Maken börjar med att lägga mig på altanen. Han serverade jordgubbar som han plockat åt mig, Han ger mig dricka och säger till mig att vila mycket. Han ska ta hand om blommorna. Han vattnar medan jag ligger och ger direktiv och mumsar jordgubbar. I ett perfekt svenskt sommarväder. Kan nog inte bli bättre än så.

Först när det var dags för mat så gick vi in och då för att sätta sig till dukat bord. Inte nog med att få maten serverad, den var himmelskt god. Vildsvinssnitsel, dubbelpanerad, potatisgratäng, bea, citron och dessutom smörstekt kapris. Mums, mums.

På det hela, en väldigt fin dag. Jag toppade den med att boka in en söndagsbrunch på Spira i Jönköping. När jag bara låg och mumsade och njöt på altanen. Nu har maken och jag något att se fram emot. Vilket jag gör i massor. Älskar god mat om någon missat det. Har du varit på Spiras brunch? Om ja, var den bra?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag träffar massor av människor för tillfället. Mest kunder i taxikörandet, vilket är helt naturligt. Men eftersom jag är ute och far i länet så träffar jag också personer som jag känner. Flera som jag inte träffat på flera år. Det å andra sidan är enkelt, då jag inte träffat nästan någon på flera år.

Några har jag träffat på sjukhus. Båda har bytt jobb och börjat där. En kommer jag nog aldrig träffa på avdelningen men den andra kommer det nog bli lite då och då på jobbet för oss båda. Det var väldigt oväntade möten och så uppskattade. Korta med ändå väldigt givande.

Trots att covid-19 ökar igen så känner jag mig inte så orolig som jag gjorde innan. Jag har haft det en gång. Jag har alla sprutor som man ska ta. Jag känner nu att om jag skulle få det så är det värt det. För jag hjälper andra. Om jag skulle gå bort för att jag fått det så är det inte värt det. Grejen är att jag tror inte jag kommer bli allvarligt sjuk, eftersom jag haft det en gång. Hoppas inte jag har fel.

Nu har vi blivit bortbjudna två gånger framåt. Vilket vi har tackat ja till bägge. Det känns himla kul att komma ut och umgås med vänner igen. Nu när jag inte är så rädd för covid. Det ska bli särskilt kul att åka till min kusin. För mamma och jag brukade gå förbi och se vad som hänt i trädgården och på huset hos dem. Det fanns aldrig ork från mamma att både gå promenad och besök. Mamma fick ta besöken hos sig istället. De där promenaderna gav mamma och mig samtalsämnen att avhandla när vi inte var ute och gick.

Några tidiga morgnar till så är det snart helg. Det känns också bra. Att få vila för att kunna vara någons hjälp sedan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har kört serviceresor ett antal dagar nu. Det har varit väldigt omväxlande och också ansträngande. Det är dock värt det, det är inte det jag menar med att det är ansträngande. Jag menar att jag är inte hundra och då tar det lite extra.

Sedan gissar jag att det är ansträngande för alla som kör taxi. Då särskilt serviceresor. Alla resor är bokade och för att hinna alla kunder så är ofta schemat tight. Lugnare nu på semestern. Vilket är tur då jag nog inte klarat det högre tempot nu.

Du vet aldrig vart i länet (eller utanför ibland) du kommer att köra. Igår hamnade jag i Nässjö på morgonen. Sedan körde jag där tills en kund skulle tillbaka hem. Ibland är det samma oftast är det inte det. Du vet inte vilken tid som rasten är. Du vet alltså inte var den blir heller. Att allt är så oförutsägbart är en del av charmen.

Häromdagen hamnade jag i Linköping. Där får jag dock inte köra något lokalt. Då blir det till att vänta tills någon ska hem från sjukhuset. En sak som jag tycker om väldigt mycket är att man inte kör med tom bil. Om det går. Vilket det oftast gör.

Som igår när jag lämnat av kunden så fick jag köra vidare på kunder i Nässjö. Jag hade min rast i Nässjö och sedan kunde jag åka hem med en kund i bilen. Vi kör på miljöbränsle vilket gör att jag mår ännu lite bättre.

Alla kunder som jag kör måste åka bil. Jag avstår då gärna mina egna resor för att det ska finnas några till övers för att person ska komma till sjukhuset eller ett födelsedagskalas som de annars inte hade kunnat åka på. Självklart cyklar jag till jobbet. (Även när det regnar.)

Man lär sig också att man går på toaletten när det finns en tillgänglig. Man går inte när man behöver. Inte alltid för att det inte finns tid, det kan vara så att du är på en plats där det helt enkelt inte finns tillgång till toalett när du behöver det.

Alla dessa saker är inget jag visste innan jag började. När jag nu vet om dem så är det självklart. För hur skulle det kunna finnas en toalett överallt du är? Svårt att få plats med en rullstol i en bil med toalett. Att inte åka med tom bil är också självklart och något jag är väldigt tacksam för. Jag förutsatte bara att man körde på ”sin” egen ort. Så är det alltså inte.

Visste du om det?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har pratat om djur tidigare. Jag har berättat om att minstingen vill ha alla djur i hela världen. Om hur mamma (och pappa antar jag) hade kennel när jag var liten. Det kan du läsa om i Husdjursinlägget här: https://josefinsdagbok.se/husdjur/

Jag förstår inte tjusningen med djur. Jag ser ett djur och kan förstå och ibland också acceptera att djur har en funktion. Spindlar till exempel är bra fågelmat. Fåglar å andra sidan är flygande råttor men har också fördelar. De är mat åt människor om inte annat. Djur har alla en funktion, jag förstår det.

Även hundar och katter har en funktion som tamdjur. De är sällskap. Jag är helst utan det sällskapet. Men vissa behöver sällskapet. Vissa får en ökad psykiskt hälsa av ett husdjur. Vissa har ett husdjur för att faktiskt överleva. Hundar kan både ersätta syn och annat för att man ska kunna ha ett liv. Om du har epilepsi finns någon som har hund som upptäcker att ett anfall kommer innan personen själv gör det. Det är ren överlevnad med hund som hjälp till det.

Den viktigaste delen att komma ihåg (för mig) är att alla har vi en funktion att fylla. Särskilt djuren. Utan djuren så hade nog inte många av människorna levt. Jag får helt enkelt ta och acceptera att jag då ibland har besök av djur. Vissa är mer välkomna än andra. Spindlarna har vi kommit överens om att jag inte vill ha i huset. Sniglarna är enbart välkomna för att de igelkottsmat. Vi har en igelkott som flyttat in i vår thujahäck utmed altanen. Jag ser fortfarande spåren efter sniglar men inte lika mycket som förra året.

Igelkotten är mycket välkommen. Även om den lämnar lite bajshögar här och var. Små bajskluttar är mycket bättre än snigelslem och äckliga sniglar. Idag ska jag gå en inspektionsrunda i trädgården för att se hur det står till med alla växter. Mest för att det varit så varmt, lönnen kan eventuellt ha dött av värmeslag. Men också vilka skadedjur man skulle behöva attackera.

Frågan är vart jag drar gränsen på vad som är tillåtet för mig med djur. Igelkottar, ja. Sniglar, ja, så länge jag har en igelkott som äter upp dem. Spindlar, nej! Fåglar, nej. Fiskmåsar som bajsar ner allt och låter vansinnigt jobbigt. Mest på morgonen. Varför är fiskmåsar bra?

Vad är tjusningen? Om du inte är dödligt sjuk och blir hjälpt av ett djur. Eller om du kan fungera i vardagen tack vare ett djur. Men annars, vad är tjusningen?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var en härlig dag. Det var den varmaste på året. Vilket jag älskar. Som vanligt hade jag bara härliga kunder i bilen. Det var som tur nästan resa hela tiden för det blir väldigt varmt i bilen när den står still. Det är tufft för någon som har sjukdom, äldre eller barn som ska åka i en väldigt varm bil.

Vilket är i stort sett merparten av kunderna. Igår var det en körning som stack ut. Eller två om man ska vara nogräknad. En kund som skulle på ett besök och sedan tillbaka var lite orolig för att det var för kort tid innan kunden skulle hem igen. När jag lämnat kunden och nästa kund i bilen så plingar det i telefonen och jag har fått hemkörning på samma kund som var orolig.

Jag åkte tillbaka och hittade kunden och meddelade att det var jag som skulle ha hemresan också. Kunden blev så glad. Vi hade en trevlig resa dit men resan hem var nog ännu bättre. Eftersom personen var så glad blev det ännu bättre. När jag sedan släppte av så var det tack med en hand. När vi skakat hand så kom det spontant från kunden att du måste få en stor kram. Tänk vad lite kan göra för att någon ska bli så glad.

Jag tog mig fem minuter och meddelade att vi skulle få åka tillsammans hem. Som belöning fick jag en lång kram. Det gjorde min dag. Det var också den sista körning för dagen. När jag tvättade bilen så fick jag inspiration till att åka hem och putsa mina fönster. Allt går så mycket lättare när man mår bra. Och hur kan man inte må bra efter en så fin kram och glad kund.

Fönstren behövde verkligen putsas (VERKLIGEN PUTSAS!) Att jag lyckades hitta lusten för att putsa fönstren på årets varmaste dag, dessutom på många år, så blev det till att tänka till lite. Jag började med att vattna lite i trädgården, medan jag satt och njöt. vattnandet kan sköta sig själv om man bara gör rätt.

När jag vilat lite och trädgården fått vatten så var det dags för fönstren som var i skugga. Det var ändå så varmt så jag fick ta delar av fönstren i omgångar för att det inte skulle torka och bli fläckar. Sedan fick det bli middag och lite mer vila för att ta dem sista fönstren när det blivit lite svalare ute. Vilket innebar så där 25 grader.

Nu är alla fönstren putsade och jag är nöjd med att lusten infann sig. Idag ska det bli lite svalare och många kommer vara glada för det. Jag är glad att det är färdigputsat och det kan regna om det vill. Regn behövs så det kan jag inte vara ledsen för.

(Inga bilder idag heller. Jag har fortfarande inte fört över mina 28 500 bilder från telefonen.)

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tyvärr ska inte värmen hålla i sig till helgen. Jag njuter dock väldigt mycket nu trots att jag jobbar. Man kan tycka att det bara är air-condition som gäller när man kör taxi. Riktigt så enkelt är det inte. Jag får njuta av värmen för fullt.

Jag sitter i bilen med ac. Det stämmer. Men jag hjälper också alla passagerarna av och på. När man tar in och ut en rullstol så öppnar man hela bakänden. Då väller värmen in. Eller ännu bättre, man öppnar där bak och tar in rullstolen och passagerare, samtidigt som man öppnar sidodörren och tar in andra passagerare där. Då finns det knappt några väggar kvar som stoppar värmen.

Bilen är alltså väldigt varm. Det är väldigt varmt att hjälpa till i långbyxor, heltäckande skor och strumpor. Jag har kortärmad skjorta men det hjälper föga. Jag klagar inte. Jag vill hellre ha långbyxor än kjol eller kortbyxor. Man sätter ofta ner ett knä i backen för att komma åt att fästa eller spänna fast något. Det skulle inte var trevligt i bara ben.

Jag har haft lite, lite regn men jag tänker att det är nog jobbigare att jobba när det regnar mycket än är väldigt varmt. Dock så måste man tänka till lite när det är varmt och man hämtar flera. Bilen måste stå på för att de som väntar inte ska få värmeslag. Eller vänta tills alla är på plats och få in alla samtidigt.

Jag trivs verkligen med att köra taxi. Att jag kan göra det när det fungerar för mig. Jag trivs väldigt bra med att det är varmt ute. Jag hoppas att allt heller i sig ett tag till. Både med att jag kan jobba som jag vill och att jag trivs samt värmen. Det sista vet jag redan att det inte kommer hålla, önska kan man alltid.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Allt behöver lagras. Allt behöver en plats. Vårt förråd börjar ta form(makens del) och där lagras verktyg och lite annat smått och gott. Jag använder det mest på vintern för mina växter som inte tål vintern. Nu när makens del snart är sorterad så kan jag få komma dit och fixa ”min” del. Som är allt annat än verktyg. Krukor, slangar, snöskyfflar, möbler, virke, ja allt som inte är verktyg. För jag är lite duktigare på att organisera. Men maken kan inte att jag organiserar verktygen, då kommer han aldrig hitta.

Allt behöver sin plats. Det blir så mycket lättare då. Det är inte bara saker som måste finnas en plats för. Allt digitalt måste också ha en plats. Jag tar en del bilder (läs gör många). Dessa bilder behöver en plats. Tidigare så gjorde jag så att jag flyttade över till en hårddisk som vi har här hemma. Men så sa maken att det är bättre att spara i molnet.

Att spara det på en plats som inte är hos oss är jättesmart. Jag kommer åt bilderna på vilken enhet jag än är. Jag vara på datorn, ipaden eller telefonen. Till och med klockan ser jag bilderna i om jag vill. Det finns inte så stor anledning till det, fast jag kan. Alla andra finns det syfte med.

Det som inte är så smart är att det kostar pengar. Inget konstigt men ska finnas med i beräkningen. Jag betalar nio kronor varje månad för att komma åt två gigabyte via molnet. När man tar en massa bilder så blir det inte så mycket med två gigabyte. Nu är min plats i molnet full. Nästa steg är tjugonio kronor i månaden. Där går min gräns. Jag är inte villig att betala tjugo kronor mer för att ha mer plats för alla mina bilder.

Nu är bara svårigheten att jag blivit bekväm och har inte kommit till skott och sparat ner mina bilder på hårddisken som vi har. Så länge jag inte gör det så kommer jag inte åt de bilder jag tagit nu. När jag då sitter på datorn och vill ha med en bild i bloggen till exempel så går inte det enkelt.

Jag måste skicka bilderna på telefonen via mejl för att kunna spara ner de på datorn och sedan använda, vart det nu är jag vill ha en bild. Jag kan inte skicka via sms eller airdrop för det är fullt i molnet. Allt behöver sin plats. Allt har sin tid. Så när tiden är inne kommer jag ordna ny plats åt mina gamla bilder så det finns rum för mina nya i molnet.

Hur lagrar du dina digitala saker?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.