Kategori: Allmänt

Lucas Nilsson, förbundsordförande IOGT-NTO, gjorde en debattartikel inför midsommarafton. Du kan läsa den i Göteborgsposten bland annat: https://www.gp.se/debatt/spela-inte-med-i-den-buffliga-alkoholhetsarens-spel-på-midsommar. Den startade alkoholromantiserarnas ilska och många gick till attack på sociala medier.

P1 hade uppe artikeln och kommentarerna rasade över hur fel Lucas hade. Att de minsann aldrig hade slagit någon i hela sitt liv trots att de druckit alkohol större delen av livet. De hade varken slagit barn eller vuxna. De dricker bara en snaps till sillen och klarar minsann av att hantera alkoholen. Så Lucas, kom inte här och kasta pekpinnar på mig, för JAG kan dricka alkohol!

Precis just alla dessa kommentarer är de som ökar alkoholromantiken. Just precis en sådan här kommentar kan vara orsaken till ett misshandelsfall. Det är inte den personen som slår. Men det är den personen som visar för alla hur bra det går att dricka alkohol utan att något händer. När samhället har normen att alla kan dricka utan att något händer, det är då problemen börjar. Alla kan inte dricka alkohol utan att något händer!

Du som dricker din nubbe till sillen, gör det. Det är inga problem, men tala inte om för hela världen hur duktig du är på att ta den där nubben. Låt det stanna där och då du tar nubben. Alla kan inte ta EN nubbe. Det finns alldeles få många som tar tio eller ännu fler nubbar när första är tagen. Det är då problemen börjar.

Visste du att det kostar dig och mig 250 000 kr när polisen åker ut på ett misshandelsärende? Du och jag betalar för det. Visste du att det nästan alltid är alkohol inblandat när det sker? Då är det bara kostnaden i pengar. Sedan har vi lidandet och den efterföljande kostnaden. Barn som är med och upplever traumat har en ökad risk att att själva bli förövare när de blir stora. Och då själva dricka för mycket alkohol.

Är det värt det för att du ska få dricka din nubbe och alla måste veta om att du dricker din nubbe? Du som rasar i kommentarerna på sociala medier, rör inte min nubbe. Är det värt det att vi ska visa hur duktiga vi är på att dricka alkohol? Måste alla vet hur duktig just du är på att hantera alkoholen? Eller skulle det gå bra att du håller det för dig själv?

För dig som skriker att nubben är helig och att du minsann aldrig slagit någon, jag kan tala om att på storhelgerna och när vuxna är lediga så ökar samtalen till Bris, från barn som är rädda för att det dricks hemma. Sjukvården får ökad belastning av alla skador som kommer in på grund av alkoholen. Inte bara misshandel, utan även för att man har gjort dumma saker som lett till att man skadat sig själv. Till dig som skriker att du aldrig haft några problem med alkoholen, du är inte ensam. Det finns fler som aldrig haft det. OCH det finns de som har problem med alkoholen.

Sluta skrik och ta din nubbe, jag bryr mig inte. Jag bryr mig dock om hur du späder på alkoholromantiken om hur bra allt är med alkohol. Sluta skapa alkoholproblemen, du är en del av problemet!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag älskar värmen! Jag vet att jag skrivit det innan men det hjälps inte. Nu är det väder som är helt i min smak. Dessutom till midsommarafton. Varmt, soligt och alldeles underbart. Jag gick i bikini och vattnade i trädgården på kvällen. Jag i bikini på kvällen. DÅ är det varmt och SKÖNT. Klockan hann bli nio innan jag vattnat klart och jag bytte inte om då heller.

Det ska regna på tisdag enligt prognosen. Vilket är bra. Regn behövs som vi alla vet. Men värmen behövs också, för mig i alla fall. Att den kom nu kunde inte tajmas bättre. Denna värmen på läger skulle inte vara det bästa. Regn på läger alla dagar är heller inte det bästa. Verkligen vältajmat.

Även trädgården har maken lyckats ta hand om. En lavendel som inte är så pigg. Men det är antagligen mitt fel och inte makens. Alla växter på altanen har överlevt och en av dahliorna som inte hade något växtlighet när jag åkte har nu en liten grodd. En kvar som jag inte ska ge upp hoppet om.

På taklökarna på stenen så är det en som blommar. Två till har knoppar. Han sköter sig fint. Du kommer inte få se några bilder idag. För igår gick jag och vattnade i bikini, vilket innebär att det finns ingenstans att ha telefonen. Idag ska jag ligga i hängmattan nästa hela dagen så då skulle jag kunna gå runt och ta lite bilder. För det lär behövas vattnas ikväll igen. Igår var det 30 grader. De lovade 29. Idag lovar de 30 så det lär ju inte bli mindre än igår.

Lite tvätt på det också. När jag går mellan tvättstugan, tvättlinan och hängmattan så ska jag tänka på hur nöjd jag är att jag inte drack en endaste droppe alkohol igår. Att jag är trött men inte bakfull. Att jag orkar njuta av dagen till fullo. Värmen är här!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att ställa mig i duschen. Vi avslutade lägret med 26 grader och gassande sol. Det var Trollebokampen, där deltagarna möter gladiatorerna, skräpkampen och för ledarna packa ihop hela lägret. Deltagarna packade sina tält ledarna tog resten. Som att få upp 14 kanoter ur vattnet och på ställningar. Eller ta när alla stora tält där vi ätit i skugga eller regnfritt.

Det behövdes en dusch av fler anledningar. Jag har bara badat en gång. (För jag är den största badkrukan av alla.) Resten har jag tvättat mig där det behövts. EN varm dusch var väldigt skönt.

Sedan kollade jag blommorna på insidan. Idag ska jag kolla utsidan. Men blommorna på insidan var väldigt glada. Forellbegonian har till och med fått blommor under tidenjag varit borta. Det har jag inte lyckats med. Jag kanske ska lämna över blomansvaret till maken? Fast han avslöjade att han räddat livet på en av Hortensiorna i sista stund igår. Han är nog glad att släppa ansvaret över mina blommor. Nu kan han ha tid för lite annat än bara tänka på blommorna.

Sedan blev ju också Örjan klippt. Det blev vinsten till gruppen som vann Trollebokampen och samverkanspåret. De, 15 st, fick ett klipp var. Han blev väldigt fin.

Glad Midsommar! Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag blir så varm i hjärtat. En vecka har passerat och idag är sista dagen. Med så många barn så delas alla in i grupper. Jag och en till har haft ansvaret för 10 barn. Dessa barn har vi haft mycket roligt tillsammans med.

När man dessutom får något av alla de andra över 100 barnen som kommer och vill ha hjälp så blir man glad och tacksam. Tacksam för att alla känner sig så trygga att de kan gå till vem som helst av ALLA ledare. För vi är många, cirka 30 stycken.

Lite bilder från alla äventyr. Allt avslutades med talang och sedan ett hejdundrande disco och nattbad

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Snart kommer semestern på riktigt. Jag har valt att vara en av min semesterveckor på läger. Läger i Sverige som ger en upplevelse för rimlig kostnad till alla barn. Något jag har jobbigt med är att alla bilder och presentationer på sociala medier om semestrar. Det började tidigt i våras. När restriktionerna släppte så gjorde allt annat det också. Kanske mest vettet.

Jag upplever det jobbigt att se alla dessa bilder i flödet. Bilder på utomlandssemestrar som väldigt många åker på nu. Jag förstår inte hur man tänker när man ska resa igen allt man missat under pandemin? Då har ju världen inte fått någon paus. När pandemin var som värst tyckte jag att det positiva var att jorden hann att andas. Att vi kunde komma lite närmre målet att låta jorden leva vidare.

Riktigt så blev det inte. Nu ökar utomlandsresorna. Alla ska ut och resa för att det är kul. Tänk om vi hade kunnat fortsätta att vara hemma och semestra? Tänk om vi i alla fall kunde hålla oss på tågavstånd? Om vi gjorde det kunde världen ha en chans att bli lite friskare. Som det är nu kommer vi snart att spottat ut lika mycket gifter i naturen som vi lät bli att göra under pandemin.

Hur tänker du? Är semester viktigare än att jobbet ska kunna utföras? Är det viktigare att du får sol och bad än att övriga får sjukvård och hjälp? Och jo, man kan visst ställa detta mot varandra. För allt kräver något av jordens resurser. Sjuka kommer vi bli både hemma, borta och på jobbet så om vi vill ha sjukvård behöver vi att dra ner på något annat som belastar naturens resurser. Semester är väl det första man tar bort?

Jag köper mer nytt än jag behöver. Jag åker mer bil än jag behöver. Jag har inga planer på någon utlandssemester. Jag vill hellre resa så jag kan besöka vänner och släkt som jag inte har nära än att åka på sol och bad. Jag har blivit duktigare på att köpa begagnat. Mer än hälften av allt jag införskaffar är begagnat. Jag har köpt en elcykel så jag cyklar allt jag kan (även om jag fuskat någon gång när regnet öst ner.) Tyvärr fraktar jag en hel del saker på jobbet som inte går på cykel. Jag försöker ändå och semester med flyg är det första jag väljer bort.

Jag hoppas att barnen i framtiden ska få möjlighet att ha en fin värld precis som jag haft.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det blev inte klart igår med målningen. Problemet är att färgen måste torka. Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge. Eller vad säger man? Jag tycker dock att det är bättre att göra det bra än snabbt Det gäller väl inte alltid men nu gäller det definitivt.

Fortfarande ska några fält målas. Det vita fältet till höger ska bli blått. Sedan ett gult till höger om det gröna som inte syns. Först måste de tejpade områdena få en andra omgång färg.Sedan behöver det tejpas på nytt på de fält som är kvar. Minstingen är mycket nöjd vilket är det viktigaste.

I hallen är jag klar med väggen. Minstingen har påtalat att han minsann aldrig fått någon tavla av mig. Så länge han bort kvar så kommer han inte kunna säga det länge. En stor tavla direkt på väggen med en Skyline precis som han önskat.

Nytt golv och lister så börjat det lika något. Minstingen har valt alla färger och motiv. Kul när han kan göra precis som han vill i sin egna lägenhet. När det är dags att flytta så är det enkelt att måla allt i en färg (vitt verkar ju många gilla). Jag vet inte om det skulle underlätta försäljning eller ej? Men det lär inte ske inom kort. Första stället är speciellt så han lär vara kvar ett tag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Då har det gått för långt. Fast jag har sett det innan, jag visste att det gått för långt. Men nu är det bekräftat då minstingen såg det. Han inte bara såg det, han gjorde något åt det också. Det jag pratar om? Orena fönster. Jag har inte putsat på väldigt länge och det kommer inte hände på några veckor till. Minstingens fönster är nu så rena att det inte syns att det är fönster när man ta bild ut.

När jag får ork att putsa vet jag inte. Igår njöt jag i solen och tvättade kläder istället. Jag hade en plan att jag skulle putsat på övervåningen men den planen höll i ungefär trettio sekunder. Jag reste mig upp för att gå och hämta putsgrejerna, sedan gick jag tillbaka till stolen i solen. Dessutom så regnade det senare på dagen när jag jobbade så då var det bra att fönstren inte var nyputsade. (Intalade jag mig).

När jag kom hem så hade inte bara minstingen putsat sina fönster och städat, han hade också gjort middag. Igår fick han lite hjälp av maken, som skalade potatisen. Det var han inte helt nöjd med. Minstingen alltså. För minstingen hjälper inte till när vi (läs maken) lagar maten. Jag tröstade honom med att snart kommer han få laga all mat helt ensam alla dagar i veckan. Då blev han lite gladare. För det är trevligt med sällskap i köket. Han får njuta nu när han har det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Den 11 september är det val. Datumet känns ödesdigert och passa in på min känsla över hur detta valet kommer gå. För 21 år sedan så flög terrorister in två flygplan i World trade center samt ett störtade på Pentagon. Ett fjärde blev övermannat och störtade utan någon skada på någon byggnad. Alla ombord dog som hjältar.

Jag kommer alltid minnas dagen och när bilderna sändes på TV. Det var fruktansvärt och allt stannade. Tiden stod stilla och samma bilder sändes om och om igen. Det var och är fortfarande fruktansvärt. Jag har svårt att förstå hur någon kan bestämma sig för att ta andras liv för att få sin vilja igenom. Det är så hemskt att det finns inte tillräckliga ord för att beskriva det.

Denna valdagen känns som att det kan bli lika illa. Det kommer det inte, det känns bara så. Risken är stor att det kan bli illa även om det inte blir lika illa som 2001. Fast om man ska se på historien så kan det bli ännu värre. Vi kan hamna i ett politiskt läge som tar ifrån oss demokratin. Vad händer då?

Det enda jag är helt säker på är att jag måste rösta. Jag vet dock inte vad jag ska rösta på. Det är svårt att styra ett land utan att ha bestämmanderätten. Oavsett färg på parti. Läget är svårt för alla partier just nu. Dock så är vi fortfarande en demokrati så att samarbete med alla är inget tvång. Det är heller inget man ska låta bli för att det är fel färg. Jag har en gräns och det är medmänsklighet. Att alla har rätt att finnas och vi kan hjälpa till.

I den sista meningen så finns det idag så många fel i rådande politiken. Att ta bort tio miljarder från bistånden är omänskligt. De fattigaste ska drabbas ändå hårdare. Pandemin och kriget har slagit hårt på Sri Lanka. Nu ska de också tappa bidragspengar. Som sagt sista meningen är fel på så många sätt.

Vi har partier i Sverige som vill att människor ska få hjälp i kriget istället för att få komma till oss. Samma parti som har medlemmar som flyr Sverige för att de känner sig hotade på grund av sin partitillhörighet. Det är så märkligt.

Den 11 september är det val. Det enda jag vet är att jag måste rösta. Resten är bara jobbiga känslor som jag har svårt att bearbeta. I övrigt så var det störtskurar blandat med strålande solsken igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mera målat. Igår blev det mer färg på väggarna. Det blev regn precis som SMHI hade lovat. Det blev ett antal skurar med fint väder där emellan. På morgonen var det fint väder och frukost utomhus. Man får helt enkelt passa på när det går. Att det regnar när man är inne och målar gör ju inte så mycket.

Det blev hela dagen som gick åt. Med stunder för att låta färgen torka. Minstingen och hans pappa tog bort alla elementen så nu blir det riktigt bra bakom också. Det behövs en omgång till i köket. Det blev två lager igår. Idag ska jag försöka hinna ett till.

Det kommer krävas ett fjärde lager i vardagsrummet. Där har det varit en svart vägg som nu ska bli vit. Sedan ska det olika färger på. För att det ska bli bra behövs det vara bra underlag. Att ha helt vitt är en av delarna för bra underlag.

Det blir det inte idag. För minstingen måste vara med när vi tejpar upp dem olika fälten. Idag blir det vanligt jobb och sedan blir det ett besök på serviceresorna. Om det inte tar för lång tid så kommer jag att kunna måla lite efter det. Inget designmålande. Bara vanligt målande i en färg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi vet aldrig vad som kommer längre fram i livet. Man planerar och drömmer, men man vet aldrig om det kommer bli som det var tänkt. Det är massor av saker som kan ske som ingen vet något om.

Som räntorna på banken. Ingen vet vad som kommer att hända, upp eller ner. Dock kan man gissa. Det gör många nu. Vilket resulterar i att det blir som många tänker. För någon gör något när tanken är startad. Börsen går sämre, lågkonjukturen lurar där runt hörnet. Allt påverkar men ingen vet helt säkert vad som kommer att ske.

Jag måste hitta en lösning på mitt levebröd. Det har gjort att jag tagit taxiförarlegitimation. Vilket är bra. Jag visste inte för fem år sedan att jag skulle köra serviceresor snart. Jag visste inte att jag inte skulle ha mamma nära och få berätta om mina dilemma. (Vilket är bra, tänk om man visste när sekunden i evigheten tog slut).

Man säger att ju äldre man blir ju mer erfarenhet man får desto säkrare blir man. Vilket stämmer till stor del. Dock är det där med att vara osäker och inte veta precis lika jobbigt nu som när jag var ung.

När jag bestämt mig för att plugga till flygledare och det visade sig att jag inte hade 3D-seende och inte fick bli flygledare, det var tungt. Osäkerheten var dock det som var svårast. Vad skulle jag bli nu?

Jag har gjort så många saker i mitt liv, vilket jag har mitt icke existerande 3D-seende för. Om jag haft det så hade mitt liv varit helt annorlunda. All den där osäkerheten har lett mig framåt. Den har fått mig till att gå igenom de tuffa besluten och vara så säker jag kunnat vara på att jag gjort rätt val.

Utan osäkerheten hade jag kanske tagit helt andra beslut. Att vara osäker i lagom dos är bra tycker jag. Ändå så är jag här och önskar att jag hade kunnat prata med mamma. Att berätta för henne om vad som sker just nu. Det kan jag inte.

Jag får helt enkelt lita på att mamma är med mig och hjälper mig välja rätt. Rätt väg att gå.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.