Maken har börjat starta dagen så, med att säga just det. Idag är en bra dag! Till viss del för att peppa mig men jag tror han peppar sig själv minst lika mycket.
Ibland dröjer det lite innan det uppfylls men det brukar stämma. Igår var en sådan dag. Då det dröjde lite. Han fick i och för sig ett bra besked på förmiddagen i jobbet. Men det var också en del kämpade på samma ställe.
På eftermiddagen är jag ute i förrådet. Jag ska bara lämna något. Men ser blinkande ljus. Blått sådant. Polisen står precis bredvid vår carport på gatan. Självklart berättar jag detta för han där inne.
Ibland är han snabbare än ljuset. För fort gick det när han stod där ute och spanade på vad som skedde på vår gata i stan. Det var tydligen i civilbil. Troliga böter och inte nog med det, när denna bil var släppt så drog civilbilen iväg fort. Maken tror att någon annan blev förföljd eller kallad till något brott. Spännande värre för gubben här.
För en riktig gubbe är han. Inga problem att stå och råglo på vad som händer. Bekommer honom inte det minsta om någon ser honom när han glor. Han var så glad när han kom in. Glatt säger han: jag sa ju att det skulle bli en bra dag!
Glädjen berodde inte på att någon fick böter utan att han fick vara spanare på vår uppfart. Samt att polisen finns i våra kvarter.
Dagens ord: gubbe. Jag älskar min gubbe och gläds när han gläds.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.