Igår så sa maken att han måste skaffa en egen blogg. Där han själv kan förmedla det som händer i hans vardag. Han tycker inte att jag berättar allt om mig. Han måste säga hur det egentligen är. Jag berättar ju om honom (om hur det är på riktigt). Då behöver han göra det om mig.
Anledningen är att jag tog min andra dos av vaccinet igår. Han blev som vanligt lite nojig innan sprutan ens hade tagits. Han var snäll och följde med mig och väntade på parkeringen. Vilket jag uppskattar mycket. Men jag hade kunnat köra hem själv. Och dit. Jag hade ingen panikångest eller någon lem som föll av.
Maken har en som han känner som fått covid-19 två gånger. Första gången, efter första sprutan. Andra gången, efter andra sprutan. Första gången personen fick det så var det väldigt nära inpå första. Så den var inte verksam helt enkelt. Andra gången var det också nära inpå sprutan. Men hade ju då så klart den första och varit sjuk innan. Personen blev ändå sjuk. Personen ringde sjukupplysningen för kraftigt illamående. Undrade om det kunde vara en biverkning. Det kunde det inte. Testades och var positiv för andra gången..
När jag berättade för maken på kvällen (fick sprutan på förmiddagen) att jag kände mer i armen denna gången än första så var jag omgående illamående. Jag hade fått covid-19. Eftersom jag inte höll med honom om att jag höll på att dö så behöver han skaffa en egen blogg.
En blogg där han kan berätta hur jag hulkade massor innan jag behövde gå på toaletten och vara med Ulrik ett tag. Innan han ringde sjukupplysningen som talade om för honom att jag var sjuk. De behövde inte ens testa mig. Det var garanterat Covid-19 jag hade. Om det blev värre så skulle han köra mig akut till sjukhuset. Det fanns inte tid för ambulans eller annat samtal, kör in henne.
Det skulle han ha skrivit i sin blogg. Så att allt är lika sanningsenligt om oss båda. För jag har minsann väldigt ont i armen. Jag känner inte bara av att jag fått en spruta. Jag har ONT. OCH jag mår illa. OCH jag har Covid-19.
Eftersom jag skrivit det nu så kan han låta bli sin blogg. Han skulle tydligen ändå bara göra ett blogginlägg. Detta. Allt annat är bra. Men sanningen måste fram om hur illa biverkningarna är på mig och att jag också blev smittad.
I övrigt så kan jag berätta att det var två personer som valde att inte ta sin spruta när jag var där. De skulle ta den första dosen. De hade hört så mycket problem sorten som de blev erbjudan att de sa nej. Avbokade och bokade en ny tid och hoppades på annat vaccin nästa gång de kom på sin nya bokade tid.
Jag har hört om det på radion men ingen som jag vetat om som tackat nej. Nu vet jag två som gjort det även om jag inte känner personerna i fråga. På radion så uttalade sig en läkare som sa att man får göra så men uppmanade alla att ta det vaccin man blir erbjuden. För att det kostar mängder med pengar då doser som är inbokade inte används. jag hoppas de hittade två på från en lista som stod på kö på avbokade doser. Hoppas.
Jag lever än. Armar och ben sitter fast. Även om jag känner armen när jag lyfter något. Jag mår inte illa. Jag är vid gott mod att jag ska överleva vaccinet. För covid-19 är jag fortfarande rädd och tänker på restriktionerna. Men jag är inte smittad.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.