Igår var det 1 oktober. Jag firade över att få det varmt om fötterna. Julmusiken får spelas (vilket den inte gjort än) och det är höst ute. Igår var det ännu mer höst dessutom. När jag åkte till jobbet så såg jag att en jättefin häck hade släppt alla sina blad. I förrgår var den blodröd. Jättefin. Igår var det enstaka blad kvar. Knappt synliga. Vilket är okej, för det är så hösten är.
Jag har varit med och bestämt om att vi borde klara oss till 1 oktober både med att sätta på julmusiken och golvvärmen på toaletten. Golvvärmen var mer ett test för att se hur länge jag klarade. Det var inte så skönt, men jag klarade det. Julmusiken är flera år sedan vi kom överens om att 1 oktober var gränsen. Så vi inte tröttnar innan nyår. Sedan tas jul bort även musiken. Julen håller inte till 13 januari. Den är bäst innan.
Det jag inte bestämmer över är bilen när jag inte är med. Nu är det så kallt att det tar ett tag för bilen att bli varm. Problemet är att jag har hunnit till min destination innan jag inser att maken har kört bilen innan mig. Då är den satt på, minst sagt, sval värme. 17 grader! Det fixar jag inte ens på sommaren. Nu är det höst och kallt och jag ska sitta i kylan i bilen också.
Självklart står jag parkerad när jag tar bilderna.
Maken har blivit tokig. Maken har alltid härdat ut i långbyxor och kavaj. Oavsett temperatur utomhus. Det tog mig drygt 10 år innan jag fick honom att ha shorts på sig. Och då enbart hemma när ingen såg honom. Året efter var det samma historia. Shorts gick bara ha hemma. Helst inomhus så att inga grannar såg. Året efter det så kunde han synas lite i shorts utanför hemmet. Sedan åkte vi på semester till ett varmt land. Då hade han shorts på sig nästan hela tiden. Inte när vi flög.
Sedan kom en pandemi och då släppte tydligen allt hos maken. För i år så har han gått med shorts hela våren, sommaren ända tills nu. Igår var första dagen han inte hade shorts när han var hemma. Hela september så har han nog haft långbyxor när han handlat, hemma har det varit shorts. Han har bytt om så fort han har kommit innanför dörren. När vi var och besökte vänner i somras, som vi inte träffat under hela pandemin, då hade han shorts på sig. Det ska tilläggas att det var shortsen som han aldrig har haft utanför våra väggar innan.
Han har till och med köpt sig ett par snickarshorts. Från att alltid, ALLTID, haft långbyxor på sig så har han gått till att alltid ha shorts på sig. Ändå ska han ha 17 grader i bilen. Kanske det är för att han har långbyxor utanför huset nu. Jag fryser ihjäl!
Tyvärr så bestämmer inte jag över värmen i bilen när jag inte är med. Tyvärr så bestämmer den som är i bilen. Tyvärr så glömmer jag det mellan varje gång. Tur jag har min värmedyna när jag kommer hem. Den hjälper en frusen själ.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.