Författare: Josefin

Hur många följer detta möte egentligen? Klimattoppmötet som pågår i Glasgow. Eller det kan vara slut nu. Det borde vara slut men det senare jag läste var att det skulle bli en lång natt i förhandlingsrummet. De är långt ifrån 1,5 graders-målet.

Alla vill tydligen att vi ska nå det men ingen är beredd att betala priset för det. Eller vissa är mer beredda än andra. Problemet är att alla måste vara med. Bara i Sverige förbrukar vi vårt planet som om vi hade fyra stycken. Det har vi inte. Vi har bara ett. Hur ser det ut i Kina? Hur räknar de ut siffrorna. För det mesta som jag använder här hemma kommer från Kina.

Det är kanske en överdrift, men det känns så. Datorn jag skriver på är det mesta från Kina. Även om varumärket är USA så är den tillverkad i Kina till stora delar. Kläderna gissar jag allihopa har något med Kina eller Indien att göra. Jag har en tysk bil. Där säkerligen massor av delar är gjorda i Kina. Om jag bidrar till utsläppen i Kina, räknas det då in på min konsumtion i Sverige?

Hjälper det då att jag äter all mat från Sverige. Hjälper det att jag väljer Haupt Lakrits framför Lakrits by Bülow för att den är från Sverige och inte Danmark? Hjälper det, närjag inte kör mindre bil? Jag flyger mindre och då flög jag inte jättemycket innan. Bilen däremot har gott varm, även på resor för semester till andra länder.

Om vi ökar till 2,4 grader så kommer Maldiverna att försvinna. Det är tydligen ett faktum. 2,4 grader är det som vi jobbar oss till just nu. Med det sagt så har alla förutsägelser varit fel hittills. Fel med decennium. Och då menar jag fel med att vi trodde vi skulle ha längre tid på oss innan världen dog. Vi har kommit mycket längre i förstörande av vår planet än vad vi förutspådde.

Om vi förutspår 2,4 grader idag kanske det betyder en mycket högre siffra när vi väl är där. Det är 2030 vi pratar om. Inte så många år bort, jag hoppas att de som ska ha koll har koll. Vad måste vi då göra för att inte komma till 2,4 grader utan till 1,5? Idag är vi uppe i 1,2 grader. Det är bara 0,3 grader vi har att röra oss med på nio år. Och de tror att vi just nu kommer öka med 1,2 grader. Alltså dubbelt mot idag. Vi måste minska ner till att förbruka en planet istället för fyra. Klarar vi det? Allihopa?

Hjälper det att jag planterat en massa i vår trädgård? Ett carport-tak på 88 kvadratmeter som är täckt av växter. Svaret, som är jobbigt, är nog nej. För carporten har gjort med nytt virke. Gamla garaget är slängt. Sorterad men slängd. Så det vi har byggt har ätit upp förtjänsten av takets växter. Då tar det några år innan vi är på plussidan för allt som är nytt och allt som är slängt på att vi har växter.

Är det verkligen någon som bryr sig? Tillräckligt mycket så att vi kan vända detta? Eller ska vi dö allihopa i naturkatastrofer?

Med det så säger jag, trevlig lördag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Hoppas jag.

Det är egentligen för sent för att börja bli kallt. Det borde redan vara kallt och tråkigt, ruskigt väder. Vi är snart i mitten på november. I förrgår hade vi lite snö på kvällen. Den är borta, vilket inte är konstigt. Men det är för sent. Vi borde redan haft detta vädret. Eller kommer jag ihåg fel? Är jag bara nojig med klimatångesten?

När man var liten så var man så trött på alla som sa: När jag var liten så var det minsann…. Nu är jag så gammal att jag säger det själv. När jag var liten var det alltid mycket snö för att kunna bygga kojor, åka skidor, skridskor etcetera. Det var inte alltid snö på jul. Det var osäkert. Men på sportlovet så var det nästan alltid snö. Jag upplever inte att det är så längre. Nu är det osäkert hela tiden. Har jag fel? Har jag bara glömt vintrarna som inte hade snö när jag var liten?

Igår lyckades jag med projektet att få upp halsdukar, mössor, vantar och vinterjackor. I vanliga fall så hade jag frusit ihjäl vid denna tiden av att inte ha vantar eller vinterjacka. Mössa hade jag kunnat vara utan lite till. Det är det sista jag får på mig. Halsdukar har jag på sommaren också, bara lite tunnare varianter. Jag har kunnat ha halsduk om det behövts. Vilket det knappt har. Nu har jag alla mina ullhalsdukar och tjocka i päls, undrar om de kommer behöva användas alls? Det kanske räcker med mina tunna buffar.

Jag har investerat i en termokjol i år. En kort. Så jag kan jobba rörligt men ändå hålla mig varm. För problemen kvarstår. En till två gånger i månaden så har jag urinvägsbesvär. Om jag håller mig varm och dricker mycket, gärna citron, så försvinner problemen. För lite sedan var det en artikel i tidningen som sa att det var en myt att man fick besvär om man satt kallt. Jag kan säga att den artikeln är en myt. Även om det är bakterier, så klart, så frodas de mycket bättre i kyla än i värme. Om jag använder värmedyna på dagen samt natten i en eller två dagar så är det borta sedan.

Nu tänker jag att om jag också håller mig varm när jag jobbar ute så kan jag kanske slippa värmedynan några dagar i veckan. Kjolen kanske inte kommer hjälpa men dynan gör det. Jag kan bli så arg på hur folk uttrycker sig, eller vad media skriver. Detta är väl inte något att hänga upp sig på, det fungerar ju på mig med värme så då kan jag bara låta bli att läsa om deras myt. Det finns andra saker som är värre i media, men det får vi ta en annan dag.

Vi är förberedda för vintern. Vinterdäcken är på bilen. Har maken fixat. Maken hade fått upp sin vinterjacka också. Som tydligen är för varm. Han fortsätter ändå använda den. (Antagligen så har han vuxit ur sina andra jackor som är mer för årstiden. Eller vuxit ur är fel, kläderna har krympt, menar jag). Nu har också jag fått fram mina vinterkläder. Nu kan det bli kallt på riktigt. Inte bara höstkallt, utan kallt.

Jag gillar när det är kallt. När man får klä på sig mycket kläder. Många lager. Mössa, vantar, halsduk, underställ, rubbet. Älskar det. Att få slänga sig i en snöhög och titta på himlen eller lägga sig på marken och göra änglar. Det bästa är att få gå in sedan och värma sig med varm dryck. Det blir pricken över i. Nu är jag redo. Vintern, du kan komma nu.

Vilken är din favorit årstid? Hösten och vintern är mina. Vinter mest om det bara är vinter. November brukar vara tråkigast. Då är det regnigt och grått och det värsta, slaskigt. Vilket vi inte haft något av än knappt. Kall vinter gärna med mycket snö, det är favoriten för mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

November är en av årets tråkigaste månader. Det är grått, regnigt och kallt. Det är svårt att hitta lusten till någonting då. Med det sagt så har vi haft två jättefina dagar på rad just i November. Igår började dagen jättedisigt men framåt eftermiddagen så sken solen och det blev riktigt bra.

En stor fördel med November är att det är ett steg närmare December. Jag har sagt det innan att längtan är stor. Så stor att den nästan gör ont. Jag kan inte sluta leta julklappar eller titta på julsaker. Jag gör vad jag kan för att låta bli att köpa. Klimatångesten hjälper till bra där kan jag säga.

Men vissa saker behöver man. För att underlätta och minska spill. Som en tratt. Speciellt en sylttratt. Eftersom jag har klimatångest så köper jag gärna begagnat. Då är det ju redan i systemet och det är då bättre att använda det än att slänga. Jag hittade en begagnad sylttratt! Eller synd att säga att den är begagnad. Den ser inte använd ut. Nu ska den användas vill jag lova.

Den kommer inte bara användas till sylt. Allt som har lite större bitar eller är trögflytande kommer den användas till. Jag är särskilt glad att jag hittade en begagnad. Den är så välkommen hem till oss. Tyvärr så lurar jag mig själv med att jag är duktig som handlar begagnat. Samt lämnar in till second hand samt återbruk. Problemet är att jag handlar. Det bästa vore om konsumtionen hölls nere. Eller har jag fel?

Eftersom jag lurar mig själv så är jag glad för min tratt. Jag är glad att den kommer göra livet lättare för mig. Jag är glad att den inte är ny. Jag är glad helt enkelt. Jag är glad för många saker just nu. Trots min trötthet och yrsel så är jag glad. Trots min klimatångest så är jag glad. Jag är glad att jag lever. Jag är glad att jag är cancerfri. Jag är glad för att jag fick två timmars sömn igår på eftermiddagen. Det är inte alltid jag kan ta igen sömn på eftermiddagen som jag missade på morgonen. Igår kunde jag det och jag är glad.

Nu ska jag hitta på något att göra för att få användning för min sylttratt. Något spännande kommer snart att göras i mitt kök. Något klimatsmart eftersom jag kommer ta tillvara på mat som håller sig längre. Eller som ska förvaras för att ätas senare i alla fall. Vilket också är klimatsmart. Vi slänger alldeles för mycket mat i vårt samhälle. Mat som går bra att äta.

Både rester som vi har hemma men också mat i butiken som ingen vill köpa. Eller ens får chansen att köpa för det plockas bort innan det kommer ut. Jag kollar alltid i kort-datum-lådan. Särskilt på färskvarorna. Jag köper gärna där för att det inte ska slängas. Vi är också bra på att äta våra rester hemma. Det är inte mycket som vi slänger egentligen. Särskilt inte nu när maken har blivit mer insatt och vågar mer. Han vågade aldrig äta något där datumet passerat i sitt tidigare liv. Kanske han blivit härdad av mamma och mig.

Mamma mest dock. För mamma hade mycket som var så långt passerat över datum att vem som helst skulle kunna tro att man blev sjuk. Inte färskvaror, de använde hon innan.. Senap är ett bra exempel. Mamma samlade på senap. Hon hade hur många sorter som helst. Vilket innebär att en del blev gamla. Ändå inte dåliga. Man luktar och smakar innan man slänger. Vilket vi gör hos oss. Mamma gjorde det med, därför hade hon många gamla burkar och flaskor hos sig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.