Författare: Josefin

Vilket jag får men det hjälper inte att jag får, den slår inte in ändå. Men OM jag fick önska så skulle dessa tidsjusteringarna upphöra. Jag trodde länge att det var på grund av lantbruket som vi bytte tid. För att ha mer dagsljus på åkrarna när de behövdes. Fel, fel, fel hade jag.

Första gången som sommartid infördes var 1916. Anledningen var att det var brist på olja efter första världskriget. Alla började inte samtidigt. Det började i Tyskland och Österrike men det dröjde inte länge innan många följde efter. VI införde det på prov i Sverige. Och lyssna på detta, bönderna protesterade så mycket så att det blev ingen sommartid 1917. Vi hade det enbart ett år. I Sverige, övriga har jag inte koll på. Varför klagade då bönderna? För att tydligen är det jobbigt för djuren att anpassa sig efter nya tider. Kossorna vill till exempel mjölkas på samma tid oavsett årstid.

Sedan dröjde det hela vägen till 1980 innan vi hade sommartid igen i Sverige. Anledningen är att det sparar energi. Eller det tvistas det om. Men man gjorde det i Europa igen efter andra världskriget och fortsatte för att de tyckte de sparade ström. 1980 så kände sig Sverige lite utanför och hakade på. När vi gick med i EU så ändrade vi till att göra det på samma datum som EU. Innan ändrade vi tillbaka till normaltid redan sista helgen i september. Nu är det sista helgen i oktober.

Eftersom det tvistas om man faktiskt sparar energi på denna omställning så finns det en chans till att vi kan slippa eländet. 2018 så ställde EU frågan till sina länders medborgare och det visade sig att nästan ingen vill ha sommartid. Eller i alla fall omställningen. Då bestämde man att det var sista gången som vi bytte till sommartid. Sedan fick all byta tillbaka till normaltid om de ville. Senare samma år så insåg man väl problemet med om alla i Europa skulle ha olika tid, vilket innebär att beslutet är ännu inte godkänt. För tro att alla länder i EU kan komma överens om vilken tid vi vill ha, not.

Om vi bara bestämmer att sluta ändra tiden så kan jag ta normaltid eller sommartid. Det spelar ingen roll. Det finns tydliga studier på att det inte bara är djuren som far illa av att ändra tiden, även människor far illa. Vid tidsomställningarna så ökar strokeanfallen och hjärtinfarkter bland annat ganska mycket. Vi mår inte bra av att ändra tiden. Sluta nu, säger jag.

Även om jag kan tycka det är skönt att få tillbaka timman på hösten och ha 25 timmar istället för 24 så önskar jag att det inte ska fortsätta. Igår nyttjade jag timman till att göra en äppelkaka med toscatäcke på. Den blev väldigt lyckad. Vad gjorde du med din timma igår? Om du fick välja, skulle du välja sommartid eller normaltid?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår skrev jag en del saker som jag önskar mig i julklapp. Den listan kan göras längre. Om jag ska var girig så önskar jag mig den största Le Creuset-grytan. Den som är så stor att man kan koka eller steka stora saker. Man skulle kunna göra vad som helst nästan. Jag skulle kunna lägga på fler saker på önskelistan. Allt till mig. Som en sylttratt för att hälla upp kokad sylt eller marmelad lättare. Ni som gjort det vet att det slabbar en hel del. Med en sylttratt så gör det inte det.

Allt är egoistiskt på min önskelista. Och det är väl så det fungerar när man önskar något? Eller? Om du fick en önskan, en enda, vad skulle du önska då? Skulle du önska fred på jorden? Skulle du önska lycka till alla barnen? Skulle du önska något som inte är för egen vinning? Alla som har någon sjukdom skulle jag tro önskar att de vill bli friska.

Frågan är vad önskningen kostar? Jag gissar att alla skulle önska något som är till egen vinning. Även om det är för någon i familjen som är sjuk och du önskar den frisk, så skulle det vara något som du själv vinner på. Eller? Det är många som önskar om fred på jorden. Men det är ju när man vet att det inte är en riktig önskning. Eller jo, det är det. Men den kommer inte slå in för att man önskar det. Vad skulle ske om man visste att den skulle slå in?

Om alla skulle önska saker för sig själv så kommer alltid någon i kläm. För om jag önskar mer land, så tas den från någon annan. Om jag önskar mig mer att säga till om, så tar jag det från någon annan. Om vi alltid skulle önska att vi hade det lite bättre så blir det alltid någon som blir lidande. Om den då önskar sig något av samma kaliber så blir det bråk. Det skulle bli kaos.

Jag har alltid önskat mig saker. Jag har också alltid jobbat för dessa önskningar. För ju mer jag jobbar desto större blir glädjen när den slår in. För allt som du skulle önska när det verkligen är en riktig önskan som skulle uppfyllas, allt det kan du ordna utan en önskan. För vi är alla egoistiska. Alla våra önskningar skulle vi kunna uppfylla.

Om önskningen är att vi skulle bli friska, ja det går också att lösa utan önskan. Eller inte. Men vad är kostnaden om du hade önskningen? Skulle du ha rätt att gå före i någon kö till sjukvården? Så att någon annan inte får sin plats. Skulle du vilja betala det priset? Jag är glad att det inte finns någon magisk Aladdins lampa. Där priset var att anden var kedjad.

Ta hand om dig. Tänk på vad du önskar dig, det kan slå in. Vi hörs imorgon,

En ut av biverkningarna från Tamoxifenen, Djävulens påfund, är smakförändringar. Jag har nästan inga biverkningar kvar längre. Den svåraste är kvar, sömnen, tyvärr. Sedan har jag också smakförändringarna kvar. Jag tycker inte om samma saker som jag gjorde innan. Vilket är ett problem, inget stort men ett problem.

Jag är godissugen. Innan så kunde jag ta en godis eller två och sedan var jag nöjd. Det kunde vara en chokladbit till en kopp te eller bara en seg råtta. Vad som helst men inte alltid så mycket. Ibland så hade jag världens godisätardag. Jag kunde äta så mycket att jag mådde dåligt. Det var väldigt sällan så jag hade inget problem med det.

Jag var den som köpte hem godis och åt lite och maken tog resten. Inte riktigt men merparten av godiset som köptes av mig hamnade nog i makens mage så småningom. Det är fortfarande jag som köper hem godiset. Kanske mer än någonsin eftersom inget godis är gott längre. Inte det jag tyckte om innan i alla fall.

Jag har prövat mig fram på det mesta. Jag tycker mer om bakade saker nu för tiden. Jag har aldrig varit förtjust i fika. Eller jag har ätit det men väldigt måttligt. Nu äter jag fika som alla andra skulle jag påstå. Oftare än innan men inte för ofta. Med tanke på mängden jag åt innan så har det ökat rejält. Kanske också därför jag tycker om att baka nu. För att jag ska kunna fika på sådant som är gott. Jag är fortfarande inte vän med all fika. Jag är ganska petig.

Problemet är att godissuget inte försvinner av kakor och bullar. Eller glass och chips. Godissuget försvinner bara av godis. Vissa dagar i månaden så är godissuget också väldigt stort. Två gånger i månaden gissar jag på. Antagligen påverkat av menscykeln. Mens kommer jag har ett antal år till (om jag har otur) så godissuget måste lösa sig.

Jag har hittat lakrits. Jag tyckte om det innan också men nu tycker jag att viss lakrits är fantastiskt god. Tyvärr så stillas inte alltid godissuget av lakrits. Ibland vill jag bara ha sega söta godisbitar och inga duger. Desto mer lakrits går det ner i mig för att det lättar i alla fall lite på suget.

Jag provar nu massor av olika lakrits. I glass, i bakverk och i olika godis. Ren lakrits salt och söt. Smaksatt med hallon eller annat. Inkapslad i choklad. I chokladkakor. Allt med lakrits provar jag. Jag har nu hittat några stora favoriter. En är Svart af Hälsingborg. Tyvärr har jag bara hittat den på Matsmart.se. Med tyvärr menar jag att när den är slut där så kommer jag ha svårt att få tag på den igen. Sedan är ju Matsmart väldigt bra att handla ifrån för att det är bättre för miljön att äta upp sådant med kort datum än att slänga.

Som tur är så finns Haupt Lakrits att få tag i butik här. Finns ju också webbshop lakrits.se. Nästa all lakrits därifrån tycker jag är god. Sedan har de också fina burkar som man använder till kryddor eller annat efteråt. Kärlek är god. Det finns en ny nu som jag tycker låter spännande. The Vampire Kiss med smak av sura körsbär och tonkaböna. Surt fungerar ibland bra. Tillsammans med lakrits kanske det är en fullträff.

På något sätt så behöver godissuget att lösa sig. Jag vet bara inte hur, än. Under tiden så äter jag chips, massa lakrits i alla dess former, kakor, bullar, glass, efterrätter och annat jag kan komma på.

Har du tips på gott godis så får du gärna ge mig dem. Kanske att det finns något där ute som jag inte provat. För det verkar också vara så att allt som jag tillslut hittar och tycker är väldigt gott, det utgår. Som chipsen från Gårdschips med gräddfil och lök är tydligen inte så populära här. Den finns inte längre på vår ort. Jag har två gånger fått butiken till att ta in åt mig, men jag handlar för lite. Även om det är flera chipspåsar i veckan. Brynt smör och dill, den finns kvar. Oätlig men den finns. Jag gillar också saltlakritsen som du kan baka med eller använda hur du vill från Haupt Lakrits. Den har utgått. Inte bara från min butik utan helt och hållet.

Det är inget synd om mig. Jag har inga synrubbningar längre. Jag har inte kramper i benen längre. Jag har inga blodtrycksfall så fort jag gått en meter. Mina vanliga blodtrycksfall av mitt låga blodtryck finns kvar. Men som innan jag började med Djävulens påfund. I stort sett alla mina biverkningar är borta. Det är sömnen som är ett stort problem och så smaken som är ett litet i-landsproblem. Jag lever och det är det viktiga.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Om du ställer frågan till maken så svarar han med en fråga. Vad är meningen med färgen blå? Han tycker att båda frågorna är att likställa. Hur kan man svara på vad det är för meningen med färgen blå? Det går inte. Precis som att det inte går att svara på vad meningen med livet är?

Man kan ändå försöka. Maken och jag har ofta samtal som är ganska svåra. Svåra att besvara, svåra att tänka på. En av sakerna som jag verkligen föll för hos min make. Att han har ett stort intellekt som ger mig utmaningar. Precis som meningen med livet.

Livet ger oss utmaningar. Och det är en del av svaret på vad meningen med livet är. För att säga som maken: Meningen med livet är att det ska levas. Det ska levas till fullo med alla svårigheter och medgångar. Livet är inget liv utan motgångarna. Jag har sagt det så många gånger innan. Att jag skulle inte vara något utan mina motgångar. Jag skulle heller inte uppskatta mina medgångar så mycket som jag gjort utan motgångarna.

Livet är till för att levas. Han har så rätt. Så även när mamma blev sjuk, även när hon verkligen inte ville leva så levde hon för livet. Livet som gav henne glädje stundvis. Livet som kanske var helt värdelöst bitvis gav också livskraft för att ge tillbaka. Mamma och jag hade väldigt mycket tid tillsammans när hon var sjuk. Det är att leva livet. Att ta tillvara på det vi har. En motgång som också gav oss mer. Mer tid för varandra.

Vi har många skratt och många tårar. Genom hela livet. Vilka vi än är, vart vi än bor. Allt finns med oss i livet, stort som smått. Enda skillnaden är att vi inte vet vad det stora och lilla är för var och en av oss. Bara att det stora och lilla finns. Det är livet. Vilket också är meningen med livet. En del av meningen. Det viktigaste, livet är till för att levas.

Det gör vi på vår gata i stan. Maken lever just nu för sina presenter. Så mycket så att han inte kan stoppa ner dem i lådan. De ska ligga framme så han kan klämma och känna. Igår var det hamburgare till lunch, igen. Jag gissar att det kommer vara mycket hamburgare ett tag. Vilket också en en del av livet, att göra saker för andra. Tur att maken är lätt att glädja.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.