När jag fick bröstcancer så var jag tvungen att sluta med preventivmedel som innehöll hormoner. Jag fick också börja en behandling för att ta bort min egna hormoner. Det är östrogenet som gav mig bröstcancer. Tydligen den vanligaste formen och också genetisk. Jag har ingen i min familj som fått det tidigare så det är lite ovanligt.
Hur som helst när jag då började med Djävulens påfund, Tamoxifen, för att ta bort östrogenet som jag själv producerar så kom jag i ett medicinskt klimakterie. Jag fick en del biverkningar som man får i klimakteriet. Sedan fick jag också en massa olika biverkningar som var del av behandlingen.
Jag har skrivit om det många gånger innan. Synrubbningar, smakförändring, blodtrycksfall, nedsatt immunförsvar och en massa andra saker. Sömnbrist har varit den värsta och kvarstår fortfarande. När jag slutade med behandlingen så försvann många av biverkningarna en efter en.
En biverkning som jag inte fick var livmodercancer. Den är ovanlig men finns med i bipacksedeln där biverkningarna tas upp. Jag behandlades alltså för att motverka bröstcancer men riskerade livmodercancer istället. Förra året testade jag mig för det och hade inga cellförändringar.
Nu börjar jag undra vad som sker. När man får livmordercancer så är ett symptom mellanblödningar. Oregelbunden blödning som kan komma lite då och då kan tolkas som mens men är alltså en blödning som orsakas av cancern. När man har mens är det svårt att veta om det är fel eller helt normalt alltså.
Ett symptom på klimakteriet är att man får mellanblödningar. Kan det vara cancer eller bara klimakteriet? Det är frågan. Jag har alltid haft regelbunden mens men nu har den börjat agera konstigt. Den gjorde alltså inte det när jag påbörjade behandlingen för att inte få ny cancer.
I övrigt så har jag inga andra symptom för klimakteriet. För de som kan tolkas som det har jag haft sedan behandlingen startade. Som att jag sover dåligt. Eller att jag gått upp i vikt. Eller att ibland känner mig varm. Inga vallningar där jag svettas ymnigt men jag blir varm och fryser inte som vanligt.
Frågan är då om jag ska oroa mig för att jag har livmodercancer eller om jag ska glädjas över att klimakteriet kommit tidigt. Nu funderar jag på om jag borde be om en koll för att se vad som händer i kroppen. För om det är ett symptom på cancer så är det alltid bättre att upptäcka det tidigt. Fast jag vill heller inte belasta sjukvården i onödan. Jag får fundera vidare helt enkelt.
Nu är det ju så att maken läser min blogg. Jag gissar att jag snart har en tid bokad för att kolla mig för cancer. Maken är lite mer räddare än vad jag är. Eller snarare katastroftänk är det maken har medan jag bara tänker.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.