Gärningsmannen har erkänt att han var ute efter Ing-Marie. Det gjorde ingen skillnad att veta. Min egna rädsla finns kvar. Därför är det särskilt skönt att vara hemma igen. Jag kramade maken direkt när han hämtade mig. Han ville komma iväg före alla andra som skulle av färjan och jag ville kramas. Det ville han med, bara inte just då. Hans box sa att vi behövde komma iväg. Jag kramades och han körde (nästan) iväg.
När vi kom hem strax innan 22 så var det första jag såg Temyntan. Den lös i sin cerisa färg. Mycket fin och stor. Jag var tvungen att hoppa ur bilen innan maken parkerat och gå en runda i trädgården. Det blir hallon till frukost idag.
Det fanns så mycket fint i trädgården förutom temyntan och hallonen. Klematisar som slagit ut. Det har blivit vildvuxet i vissa delar trädgården. Som hos Annabelle den rosa hortensian. Ibland är vildvuxet fint. Dock har smällspirean blivit lite väl stor. Behöver ta reda på när den kan klippas.
Maken har skött sitt ansvarsområde väldigt bra. Jag är så glad. Dessutom var huset städat när jag kom hem. In och pussa på minstingen och ge honom kram. Idag ska jag packa upp. Först vila.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.