Författare: Josefin

Idag är dagen som borde firas lite extra. Tyvärr så är den inte så känd. Det är en dag som många borde ta lite flera av. Kanske många av. Idag är Världsnykterhetsdagen. Jag är nykter alla dagar. Det är just nu en absolut nödvändighet. När man inte sover så bra är det inte smart att sova sämre av att man druckit alkohol. Även om du tror att du sover mer så gör du inte det. Sömnen är väldigt bristfällig när du druckit.

Jag är nykter av eget val. Inte för att jag sover lite. Det är bara en bonus att jag faktiskt inte råkar göra det då jag sover dåligt. Valet kommer sig från att alkoholen gör så många illa. Jag har upplevt en del själv. Allt som jag hade kunnat överleva. Däremot så har jag fått berättat för mig om mångas tragiska livsöden, som är tragiska enbart på grund av alkoholen. För barn är det värst. Barn som utsetts för hög alkoholkonsumtion i hemmet lider större risk att hamna i ett missbruk själva. Det blir alltså drabbade dubbelt. Först som barn när ingen ser och hjälper och sedan som vuxen med ett eget missbruk.

Oktober är nykerhetsmånaden. Sober October. Den ska få oss att fundera över vår konsumtion. Kanske är det lite för mycket alkohol som dricks. Hur mycket dricker du? Du behöver inte svara mig, men svara gärna dig själv. Med sanningen. Det finns en massa fördelar med att inte dricka alls. Testa gärna nu i oktober och skyll på den. Att det är Sober October och att du bara testar för skoj skull. Om inte annat testa för barnens skull.

För ska vi vara helt ärliga så dricks det för mycket. Av nästan alla. Denna första helgen utan restriktioner har fyllt cellerna med fulla människor. Så fulla att de är en risk för sig själva och blir därför omhändertagna. Vi känner alla någon som hamnat där. Många av dessa har barn. Att hamna där skulle jag vilja påstå är ett riskfyllt drickande. Något som barn skulle må bra av att slippa. Något som alla skulle må bra av att slippa.

Det passar särskilt bra att oktober är en månad som är nykter. Eftersom det är rosa månaden. Månaden som ger lite mer fokus på bröstcancer. För som ni alla vet vid detta laget så ökar risken för bröstcancer av att man dricker alkohol. Inte bara bröstcancer ökar utan även annan cancer ökar risken med alkoholintag. Ta en nykter månad för att minska risken för att få cancer, enkelt.

Jag firar lite extra idag att jag inte har druckit i helgen. Att jag kommer ihåg allt jag gjort. Att jag inte är bakfull eller gjort mig (eller ännu värre någon annan) illa. Jag firar lite extra idag att stenläggningen kommer bli klar och julmusiken kommer flöda ur högtalarna ikväll. Glögg (alkoholfri självklart) och kex med marmelad till det. Idag firar jag Världsnykterhetsdagen!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det 1 oktober. Jag firade över att få det varmt om fötterna. Julmusiken får spelas (vilket den inte gjort än) och det är höst ute. Igår var det ännu mer höst dessutom. När jag åkte till jobbet så såg jag att en jättefin häck hade släppt alla sina blad. I förrgår var den blodröd. Jättefin. Igår var det enstaka blad kvar. Knappt synliga. Vilket är okej, för det är så hösten är.

Jag har varit med och bestämt om att vi borde klara oss till 1 oktober både med att sätta på julmusiken och golvvärmen på toaletten. Golvvärmen var mer ett test för att se hur länge jag klarade. Det var inte så skönt, men jag klarade det. Julmusiken är flera år sedan vi kom överens om att 1 oktober var gränsen. Så vi inte tröttnar innan nyår. Sedan tas jul bort även musiken. Julen håller inte till 13 januari. Den är bäst innan.

Det jag inte bestämmer över är bilen när jag inte är med. Nu är det så kallt att det tar ett tag för bilen att bli varm. Problemet är att jag har hunnit till min destination innan jag inser att maken har kört bilen innan mig. Då är den satt på, minst sagt, sval värme. 17 grader! Det fixar jag inte ens på sommaren. Nu är det höst och kallt och jag ska sitta i kylan i bilen också.

Självklart står jag parkerad när jag tar bilderna.

Maken har blivit tokig. Maken har alltid härdat ut i långbyxor och kavaj. Oavsett temperatur utomhus. Det tog mig drygt 10 år innan jag fick honom att ha shorts på sig. Och då enbart hemma när ingen såg honom. Året efter var det samma historia. Shorts gick bara ha hemma. Helst inomhus så att inga grannar såg. Året efter det så kunde han synas lite i shorts utanför hemmet. Sedan åkte vi på semester till ett varmt land. Då hade han shorts på sig nästan hela tiden. Inte när vi flög.

Sedan kom en pandemi och då släppte tydligen allt hos maken. För i år så har han gått med shorts hela våren, sommaren ända tills nu. Igår var första dagen han inte hade shorts när han var hemma. Hela september så har han nog haft långbyxor när han handlat, hemma har det varit shorts. Han har bytt om så fort han har kommit innanför dörren. När vi var och besökte vänner i somras, som vi inte träffat under hela pandemin, då hade han shorts på sig. Det ska tilläggas att det var shortsen som han aldrig har haft utanför våra väggar innan.

Han har till och med köpt sig ett par snickarshorts. Från att alltid, ALLTID, haft långbyxor på sig så har han gått till att alltid ha shorts på sig. Ändå ska han ha 17 grader i bilen. Kanske det är för att han har långbyxor utanför huset nu. Jag fryser ihjäl!

Tyvärr så bestämmer inte jag över värmen i bilen när jag inte är med. Tyvärr så bestämmer den som är i bilen. Tyvärr så glömmer jag det mellan varje gång. Tur jag har min värmedyna när jag kommer hem. Den hjälper en frusen själ.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det finns många saker att fira för att det blivit den 1 oktober. En sak är att nu har jag jobbat en hel månad som fastighetsskötare och det har gått bra. Jag jobbade ju i augusti också men det var inte hela månaden. Eftersom jag varit sjukskriven ganska länge så känns det nu skönt att veta att det går över tid. Visst, jag har behövt extra hjälp från maken att lösa det. Jag har behövt ta igen mig vissa dagar och lösa det på andra sätt än vad jag hade gjort i normala fall. Men jag har gjort det. Det är värt att firas.

En annan sak som är värd att fira är att julmusiken får sättas på från 1 oktober. Jag kommer nog vänta tills på söndag ändå. För då kommer alla stenarna vara på plats. Då ska jag fira med julmusik och glögg. Kanske till och med på lördagkväll. Vi får se hur mycket jag orkar med. Det är inte så mycket kvar så möjligheten finns. Julmusik är värt att fira.

Det är värt att fira att hösten är här på riktigt. Löven börjar ändra färg. Alla höstblommor blommar för fullt. Det har regnat mycket men igår så var det uppehåll och lite sol mitt på dagen. Precis lagom för att hinna klippa häcken på bostadsrättsföreningen. Jag älskar hösten. Det är otroligt mysigt att bara vara i nuet. Även när det regnar. Så länge man inte ska kapa sten eller klippa häckar. Men att gå promenad i regnet är inget jag backar för, så länge man har rätt kläder. Hösten är värd att fira.

Det viktigaste dock med att det äntligen är 1 oktober är att jag slipper frysa längre. Jag har haft en månad där jag har varit utfryst. Maken har gjort vad han kunnat för att frysa ut mig. Det enda det har lett till är att jag kommit närmare på natten. Jag har inte gått in på toaletten utan något på fötterna. Men idag, idag kommer jag kunna gå in på toaletten utan något på fötterna. Idag så får golvvärmen komma igång. Det är värt att fira. Att jag slipper frysa. Värmen är på både i badrummet och på övervåningen.

Jag har överlevt med värmedynan i sängen innan läggdags. Jag har haft filtar på mig och mycket kläder på mig överallt förutom köket. För där finns fortfarande vårt nya element som inte fungerar. Det går INTE att stänga av. Det är alltid varmt. Så vad maken än gör så har jag kunnat värma mig på elementet i köket. Han har till och med hänvisat mig dit när jag försökt att kramas med mina händer innanför hans tröja. Han lät mig, samtidigt som han hänvisade mig till elementet. Kärleken är värd att fira.

Hur ska du fira att det äntligen är 1 oktober?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det märktes direkt. Jag behövde gå på banken igår. Och det var tvunget att vara fysiskt då det gällde betalning av vännens räkning. Bouppteckningen är klar och därmed ska skulderna regleras. Det måste jag gå in och göra då det är fel belopp på avierna. Annars skulle jag kunna skicka iväg räkningarna till banken och så sköter de betalningen.

Det var inte det saken gällde. Det gällde att jag behövde gå på banken, fysiskt. Jag skulle gärna undvika det ett tag till. När man kommer in så finns det en apparat för att ta nummerlapp. Det var en äldre man före mig. Han tog lapp och stod kvar. För därifrån ser man personalen. Problemet är att jag kan inte gå in och ta en lapp. Jag ber om ursäkt och frågar om jag kan gå fram. Han flyttar sig självklart.

Inte så långt bort. Fortfarande så han ser personalen. Trots att det finns alla möjligheter att se vilket nummer som expedieras där man sitter och väntar. Han stod upp. Lite i vägen men acceptabelt efter jag bett om att få komma fram. Det som konfunderar mig är att det var en äldre man. Bra mycket äldre än mig. Borde inte han vara lite försiktig fortfarande? även om han inte bor på ett äldreboende så har ju faktiskt människor börjat avlida av Covid-19 på boenden igen.

Låt gå för det. Jag gick längst in i lokalen så långt bort från alla som möjligt. Det blir min tur. Jag får hjälp. Jag har ryggen mot dörren. När jag är klar. Tar en liten stund då jag försöker reda ut vad som blir nästa steg i processen. När jag är klar så vänder jag mig om för att gå. Då står det en kvinna mitt i vägen för utgången. Hon står så vägen att hon hindrar människor från att komma in och ta lapp och människor från att komma ut.

Det bästa är att hon inte tar notis om ursäkta, rörelser eller ögonkontakt. Hon står benfast kvar med lappen i handen. Det ska tilläggas att det fanns andra på tur, som alltså måste passera henne även inifrån lokalen för att komma till personalen. Jag får runda henne alldeles för nära för min smak.

Det var tydligt att restriktionerna släpptes igår. Jag gick till banken så fort de öppnade ska tilläggas. och det var kö utanför. Där höll alla flera meters avstånd. Men inte på insidan. Där det behövs mera. Hur gör du? Firade du igår att det var slut på eländet? Tycker du att jag är för pipplig?

Jag har inte mamma att tänka på längre. Jag har dock min äldsta son som jag behöver tänka på. Även om han inte träffar andra så träffar han mig. Och jag träffar andra. Han träffar sin pappa. Ibland sin bror. Det är inte många besök men ändå, han är inte helt isolerad. Vi som träffar honom är det absolut inte.

Jag är inte så orolig att han ska dö men det vort jobbigt nog att han blev sjuk. Han har det tillräckligt jobbigt i livet. Maken dör ju av allt så han får jag oroa mig för hela tiden. Annars så är jag inte orolig egentligen. Men jag tänker ju också mig för. Håller ned besöken om jag kan och tvättar händerna mycket och länge.

Det kommer dröja länge innan jag hälsar i hand med okända människor. För jag vet inte deras historia. Vad har de upplevt i pandemin? Kanske någon deras närhet har gått bort i Covid. Man vet inte. Jag kommer undvika med dem jag känner också. Att krama nära och kära kommer jag göra. Mamma fick kramar även innan och efter besöksförbudet. Men då träffade jag också i stort sett bara mamma utanför min bubbla. Vi båda behövde det mer än risken att smittas.

Var det fest igår? Att nya Bond-filmen släpps precis när restriktionerna gör det måste vara ett stort lyckokast för biograferna. Jag gissar att många kommer gå på bio nu. Det jag gjorde för att fira att restriktionerna släpptes var inte att gå på bio. Jag firade med att äta tillsammans med äldsta sonen och hjälpa honom att skriva. Fortfarande lika svåra ord att kunna stava till på engelska. Vat trodde jag var med w. Det var det inte. Vat för dig som inte vet det så är det kar. Och ingots visste jag inte heller vad det var. Det alltid mycket lättare i ett sammanhang. Men när sammanhanget är att det bara finns i ett rum så blir det svårare. Kan du ingots betydelse? Hade du kunnat stava det? Som tur är kan jag många.

Jag ser dock fram emot att våga mera. Jag ser fram emot att jag ska kunna kramas mera. Bara inte än.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det pratas mycket om Incels nu. Män som är arga på kvinnor för att de, männen, inte får sex. Jag såg något uttryck med att ”fula får aldrig ligga”. Det finns en massa annat också. Män som lever i ofrivillig celibat handlar det om. Har det att göra med att män är ensamma och känner sig bortstötta eller är det män som i allmänhet hatar kvinnor.

Hur viktigt är utseendet? Jag skulle säga att det finns någon för alla. Men så är det inte kanske. Incels hävdar att det är kvinnorna som bestämmer och att det är deras fel. Inte alla men det som framkommit har varit mycket hat över hur dumma kvinnor är som inte vill ha dem.

Är det så att de, männen som är Incels, har för stora krav? Det kan ju inte ligga enbart på en part att det inte lyckas. Hur gör de för att synas på ”marknaden”? Eller sitter de bara inne hela tiden? Det första vi ser är utseendet. Men sedan kommer en massa andra aspekter in. Som attityd, personlighet, åsikter, en massa saker som gör dig till person. Hur viktigt är utseendet i alla sakerna som gör dig till person?

Maken brukar hävda att han tycker jag luktar gott. Alltid. Även när jag är svettig eller inte har duschat på ett tag. Till och med när jag varit på läger en vecka och bara kunnat tvätta mig i sjön. Då tyckte han att jag luktade gott. Är det för att det är mer än utseendet som gör det? Jag skulle gissa att alla människor inte skulle hålla med maken. Kanske för att han och jag är en match som gör att vi känner av feromonerna som luktar gott för just oss två. Jag tycker samma om maken. Jag har aldrig rynkat på näsan åt hans doft. (Eller när en brakar släpps så kan det hända att jag inte uppskattar det så värst.)

Det första jag såg på maken var hans längd. Jag hade aldrig gått fram till honom om han inte var lång. Enbart för att jag ville dansa. Sedan när han vände sig om så slogs jag av hans ögon. Vilket ingår i utseendet. Han var det snyggaste jag sett. Men om man ska tro min mamma så är han inte så snygg som jag tycker. Utseende är ju subjektivt. Den kvällen vi hade tillsammans var så mycket mer än utseende. Hans intellekt var fantastiskt att få ta del av. Men det var längden som gjorde att jag gick fram från början. Ingenting annat.

Jag gissar att det finns kvinnor som också lever i ofrivilligt celibat. Är dessa kvinnor ute på nätet och skriver hat om hur dumma män är som inte vill ha dem? Jag vet inte, men jag har inte hört om det. De kvinnor som jag känner skulle antagligen klandra sig själva. Att allt är deras eget fel att de inte träffar någon. Många gånger helt överdrivet så.

Det krävs två för kärlek. Det krävs två för att bråka. Det krävs bara en för att hata. Alla män som lever i ofrivilligt celibat är inte Incels. Alla män hatar inte kvinnor. Alla kvinnor hatar inte män. Viktigt att få fram det. Däremot så finns det män och kvinnor som lider av att de är ensamma.

Jag skulle vilja påstå att utseendet är inte allt. Attityden till saker och ting är väldigt viktigt. Att vara i en relation kräver kompromisser. Det kräver att man kan komma överens när man inte är det. Om attityden är att -jag struntar i vilket, så kommer det aldrig gå. Hur bra utseendet än är. Inte ens för en natt. Jag skulle aldrig följa med någon hem bara för att han är snygg? Det skulle aldrig fungera för mig. Hur viktigt är utseendet egentligen?

Ganska viktigt. Lika viktigt som attityden och vilja. Utseendet är mer än bara hur du ser ut. Det är hur du sköter din hygien. Det är hur du vårdar dig själv. För om du inte vårdar dig själv, hur troligt är det att du vårdar någon annan? För det krävs i en relation. Båda parter behöver vårda varandra. Vårda kärleken. Om du inte är beredd att ens ta hand om dig själv, varför ska jag då släppa in dig nära mig?

Vad tycker du? Är utseendet viktigt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.